Bös.

Finndjävlarnas lilla katt.
Som egentligen heter Bus.
Men kallas för lilla katten.
Har alltid varit lite konstig.
Liten och smal.
Med stora pupiller.
Ibland slö och hängig.
Ibland lite dålig balans.
Hon har varit dålig ibland.
Trött och kräkts.
Men alltid hämtat sig efter ett par dagar.
Denna gången blev det värre.
Hon åt inte och drack inte.
På fyra dar.
Kräktes nåt svartgrönt.
Antagligen galla.
Mamman tvingade i henne vätska med spruta.
Så mycket det bara gick.
Men det blev bara värre.
På kalasdan var det som sämst.
Hon var som medvetslös.
Alls vätska mamman försökte få i henne.
Rann ut ur munnen.
Så fort kalaset var slut.
Berättades för barnen.
Att katten är så sjuk.
Att hon kanske inte kommer hem från sjukhuset.
Barnen grät och grät och grät.
Alla sa hejdå och mamman for iväg.

Mamman var beredd på avlivning.
Förstod hur uttorkad hon var.
Med veterinären tyckte.
Att det kunde tas lite prover.
Dropp sattes in direkt.
Hon röntgades och testades.
Och fick stanna över natt.
Tillståndet kritisk.
Men hon hade inte feber, inga tumörer,inte diabetes, inget konstigt i magen.
Och antagligen inte ont.
Dan efter var det lite bättre.
Men hon stanna en natt till.
Trolig diagnos en kronisk virusinfektion.
Men sen efter två dagar med dropp.
Antibiotika direkt i venen.
Piggnade hon till.
Rejält.
Mamman hämtade hem henne.
Hon jamade hela vägen hem.
Stångade sig mot buren.
Försökte stryka sig mot mammans fingrar.
Så glad för att vara hemma.
Har nog aldrig nån katt varit.
Och lika glada barn väntade hemma.
Nu ska hon behandlas och skötas om.
Och kelas med.
Älskade lilla Bus.
Som i veterinärens papper kallats Bös.
Ett antal tusenlappar fattigare.
Men ett kattliv rikare.
Njuter finndjävlarna av.
Att stångas av en minikatt.