Gick sönder.
Av på mitten.
Efter en krock med Aron.
Inte en chans.
Att dom skulle kunna lagas.
Stället dom köpts på.
Lovade kolla om samma bågar fanns.
Nånstans på lager.
Sen ringde dom.
Nepp.
Ingenstans finns likadana bågar.
Suck.
Tänkte mamman.
Bara att börja leta.
Det finns förvånansvärt många.
Glasögonbutiker.
I närheten.
Förvånansvärt få.
Passande glasögonbågar.
Närmare bestämt inga alls.
Vera har litet ansikte.
Och lagom stora bågar.
I plast.
Fanns bara inte.
14 ställen besöktes.
Bågar provades.
Uteslöts.
Till slut.
På fjortonde stället.
Hittades dom här.
Supercoola.
Lagom stora.
Snygg färg.
Mamman pustar ut.
Tur att det gick på hemförsäkringen.
Blev inte dyrare än självrisken.
Och besöket hos ögonläkaren.
Mamman var dum nog.
Att lova Vera att nu behövs inte.
Ta ögondroppar.
För besöket gjordes hos en vanlig optiker.
Vera är livrädd för ögondropparna.
Som svider och är obehagliga.
Inte roligt.
När ögonläkaren sa att det var dags för.
Ögondropparna.
Vera grät men var jätteduktig.
Samma kväll sa pappan.
Att det var ju synd om Vera.
Som var tvungen att få ögondroppar.
Fast det lovats att hon skulle slippa.
Ja.
Sa Vera.
Det borde ni ha kollat upp.
Sant var det.
Sen väntan.
Sen glädjen över nya, snygga glasögon.
En månad senare.
När Vera fått sina nya glasögon.
Hunnit njuta av dom ett tag.
Ringer första glasögonstället.
Och berättar.
Att nu fanns Veras glasögon hos dom.
Lagade och klara.
Ska man skratta eller gråta.
Undrar mamman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar