Inga som helst.
Alternativ existerar inte.
Det är bara trummis.
Aron vill vara och bli.
Det går inte en dag.
Inte en timme.
Inte en minut.
Utan att Aron trummar.
Med pennor.
Fingrar.
Trumpinnar.
På trumman.
Kuddarna.
Köksbordet.
Grytunderläggen.
Möblerna.
Knäna.
Magen.
Lyckan är när det nån gång.
Blir besök.
I pappans replokal.
Musik upptar.
Arons hela värld.
Hans lyssnar på skivor.
Memorerar engelska texter.
Sjunger.
Skriker.
Diskuterar musik med pappan.
Och alla andra.
Ritar enbart skivomslag.
Porträtt av favoritbanden.
Studerar trumteknik på youtube.
Mamman och pappan.
Försöker tänka som.
Mannen i musikaffären.
Som sa till pappan.
Redo för hemfärd.
Låt pojken spela.
Han har ju talang.
Och oändlig passion.
tisdag 20 januari 2015
söndag 11 januari 2015
Jullovet.
Julafton.
Lite lagom tidig morgon.
Med julstrumpor i sängen.
Sen den långa väntan.
Spänningen.
För Vera hade meddelat.
Tre dagar före julafton.
Att hon vill ha tomte.
Mamman och pappan levde i illusionen.
Att jultomten inte troddes på.
Vera sa att hon inte öppnar.
En enda julklapp.
Om inte jultomten kommer.
Om hon var tvungen att välja.
Alla julklappar.
Eller att tomten kommer.
Sa hon tomten.
Den riktiga jultomten.
Inte pappan.
Ingen hon känner igen.
Jultomten fick inte lämna klapparna på trappan.
Han skulle komma in och hälsas på.
Och tänk.
Den riktiga jultomten.
Kommer självklart.
Till alla snälla barn.
Han kom, han kom.
Skrek en överlycklig Vera.
Tack jultomten.
För ett mycket uppskattat besök.
På julafton gjordes allt.
I den ordning som barnen vill.
Först kom tomten.
Ganska tidigt.
Sen öppnades julklapparna.
Sen orkade alla finndjävlarna.
Njuta av julmiddagen.
Som bestod av sånt som barn.
Och vegetarianer vill ha.
För när julen firas.
Med denna lilla familj.
Är traditionerna alldeles egna.
Jullovet fortsatte.
I lugn och ro.
Hela dagarna.
I pyjamas.
Lektes det med julklapparna.
Byggdes det lego.
Syddes.
Lades 500 bitars pussel.
På två dagar.
Sen blev det nytt år.
Av bara farten.
Nyårsaftonen var ungefär.
Som julaftonen.
Egna traditioner.
Rundtur med bilen.
För att spana fyrverkerier.
För att sedan få bästa föreställningen.
Genom köksfönstret.
När grannarna drog igång.
Gott slut på jullovet.
Gott nytt år.
Lite lagom tidig morgon.
Med julstrumpor i sängen.
Sen den långa väntan.
Spänningen.
För Vera hade meddelat.
Tre dagar före julafton.
Att hon vill ha tomte.
Mamman och pappan levde i illusionen.
Att jultomten inte troddes på.
Vera sa att hon inte öppnar.
En enda julklapp.
Om inte jultomten kommer.
Om hon var tvungen att välja.
Alla julklappar.
Eller att tomten kommer.
Sa hon tomten.
Den riktiga jultomten.
Inte pappan.
Ingen hon känner igen.
Jultomten fick inte lämna klapparna på trappan.
Han skulle komma in och hälsas på.
Och tänk.
Den riktiga jultomten.
Kommer självklart.
Till alla snälla barn.
Han kom, han kom.
Skrek en överlycklig Vera.
Tack jultomten.
För ett mycket uppskattat besök.
På julafton gjordes allt.
I den ordning som barnen vill.
Först kom tomten.
Ganska tidigt.
Sen öppnades julklapparna.
Sen orkade alla finndjävlarna.
Njuta av julmiddagen.
Som bestod av sånt som barn.
Och vegetarianer vill ha.
För när julen firas.
Med denna lilla familj.
Är traditionerna alldeles egna.
Jullovet fortsatte.
I lugn och ro.
Hela dagarna.
I pyjamas.
Lektes det med julklapparna.
Byggdes det lego.
Syddes.
Lades 500 bitars pussel.
På två dagar.
Sen blev det nytt år.
Av bara farten.
Nyårsaftonen var ungefär.
Som julaftonen.
Egna traditioner.
Rundtur med bilen.
För att spana fyrverkerier.
För att sedan få bästa föreställningen.
Genom köksfönstret.
När grannarna drog igång.
Gott slut på jullovet.
Gott nytt år.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)