Glädje och sorg.

Glädjen.
Den stora glädjen.
Över den nya kusinen.
Som döptes.

Gammelmormor och gammelmorfar.
Håller en lugnt sovande.
Bedårande Kasper. 

Som sov igenom hela dopet.
Som hölls av släkt och vänner.
Beundrades av alla.
Och hans fina syskon.
Som läste dikter.
Och hans väluppfostrade kusiner.
Som kunde låta bli att rulla ner från soffan.
Och dunsa i golvet.
Nästan hela ceremonin.
Prästen pratade länge.

 

Samma dag.
Hanterades sorgen.
Efter finndjävlarnas hankatt.
Som hittades påkörd i diket.
Harmikki.
Denna knasiga katt. 
Som rev barnen ibland när dom sov.
Och bet föräldrarna ibland när dom klappade honom.
Som gillade att brottas med hundar.
Och alltid gick sin egen väg.

Sov gott lille kissen.

Vår och påsk!

Nu har det hänt.
Komposten har tinat.
Kan äntligen spridas ut och börjas om på nytt.
 

  
Och tjälen har gått ur marken.
I alla fall i sandlådan.
Och varmt är det.
Minst 10 grader.
Barnen njuter.

Och lagar köttbullar.

Mamman och pappan njuter.
Av den nya utsikten. 

Och börjar så smått.
Ta hand om berget.
Av grenar och trädstockar.

Ledigheten är som alltid.
Aktiv.
Och härlig.
Glad Påsk.

Legoland.

Ligger inte i Danmark.
Det ligger.
På finndjävlarnas köksbord.

Mamman är inte så bra.
På att leka.
Men bygga lego.
Det kan hon.
Vera nästan lika bra.

I finndjävlarnas legoland.
Finns allt.
Tvåvåningshus.
Skola.
Simhall.
Bastu.
Café.
Dagis.
Brandstation.
You name it.
Bästa kreationen hittills.
Är nog ändå.
Finlandsfärjan.

Komplett med soldäck.
Flytvästar.
Minitoa.
Hytter.
Och bollhav.
Legolandet.
Är dock inte alltid.
Öppet.
Ibland stängs det ner.
I lådor.
För att sedan byggas upp igen.
Med nya hus och nya idéer.

Lillkusin.

En alldeles ny.
Underbart fin.
Liten pojkkusin.
Besöktes i helgen.
Stolta storkusiner.
Beundrade den lilla. 
 

Fredagsmys.

Det gäller att vara snabb.
Om man ska få plats.
I finndjävlarnas soffa.
Om fredagskvällarna.

Då är det mys som gäller.
Med popcorn och voice of finland.
Mamman förpassas oftast.
Till motionscykeln.
För hur flexibel man än är.
Är utrymmet begränsat.
I en tvåsitssoffa. 

Dags igen.

Årets händelse.
Som det väntats på.
Dagarna räknats ner.
Höll på att gå åt pipsvängen.
Natten innan det stora dagen.
Vaknade mamman och pappan.
Av att Aron kräks i sängen.
Sen steg febern.
Katastrofen var ett faktum.
Men mamman och pappan.
Hade inte hjärta.
Att låta Aron missa detta.

Hårdrockkonsert.
För barnen.
Favvobandet på scen.
Aron kräktes bara en gång.
Och febern hölls i schack.
Med medicin.
Hevisaurus.
Ännu en gång bäst.
Enligt barnen.

Aron orkade bara sitta.
Men han fick vara med i alla fall.
Vera var pigg nog att.
Rocka loss.
Rejält.

Spänning.

Mycket stor.
Spänning.
Inför första biobesöket.
I Aron och Veras liv.
Det laddades upp.
Med popcorn och juice.
Sen väntades det.
Aron var rädd.
Vera inte alls.
Och så nervöst var det.
Att blicken inte kunde tas.
Ens en sekund från bioduken.

Trots mammans försök.
Till ett fotografi.
Med bådas blickar mot kameran.
Filmen.
Onneli ja Anneli.



Var en urmysig fullträff.