Den långa färden...

Finndjävlar åker färja.
Finlandsfärja.
Dom här finndjävlarna åker Viking Line.
Det är billigast.
Finns två färjor. Mariella och Gabriella. Den ena är lite bättre.
Åkte med den ena på vägen till Sverige och den andra tillbaka.
Ditresan gick otroligt smidigt.
Den 2 december och nästan tomt på färjan.
Ville Viking kom och hälsade på i lekrummet som barnen långa stunder hade helt för sig själva.

Det öppnades julkalender och stämningen var på topp.
Vera fick till mammans stora förskräckelse en mycket uppskattad chokladkalender med Hello Kitty.
Vi var själva på dansgolvet och hade gott om plats i kaféet.
För både två barnstolar och medhavd mat.

Sen körde mamman och barnen från Stockholm till Skara.
Vi åt som alltid på Ikea utanför Örebro.
Där laddade mamman även sin mobil i ett oövervakat vägguttag.
Någonstans efter Örebro hade vi alla tröttnat.
På de medhavda cd-skivorna.
På att sitta i bilen.
På varandras sällskap.
Att komma hem till morfar var en ren fröjd.

Det är inte alltid helt stressfritt att som ensam förälder resa med två små barn.
På vägen tillbaka följde morfar och moster med.
En otroligt lättnad.
Trots trängsel i baksätet.
Nästan för mycket Alfons Åberg.
Trafikstockning i Stockholm.
Vinterväglag.
Utsikten från bilen var helt enastående.
Tjock rimfrost hela vägen.

Resan med färjan tillbaka var lite skakig.
Den 22 december var det desto mer folk.
Morfar hade fullt upp i lekrummet.


Maten var lite sämre.
Servitören fnyste över att vi bara beställde en varmrätt.
Discot var helt ok.
Men det är trångt i hytten.
När det gungas och snarkas och skriks.
Aron skrek länge.
Morfar snarkade högt.
Färjan gungade och illamåendet trängde sig på även hos mamman.

De billigaste hytterna ligger långt ner.
Under bildäck.
Det ska man inte tänka på när det är dags att sova.
Mamman kollar för säkerhets skull vart nödutgångarna är.
Men skulle färjan välta så hamnar vi ju högst upp.
Det handlar om att hålla sig på ytan.
Både på dass.

Och i havet.