Kruppfria.

Under tiden som barnen.
Sakta men säkert.
Börjar friskna till.
Har mamman och pappan knappast.
Legat på latsidan.
För även om tiden ibland är knapp.
Hinns det alltid med något.
Rappa ett par väggar.

Måla en massa dörrfoder.

Njuta en stund.
Av spåren efter ett oväntat besök.

Så sakteliga.
Har barnen återfått aptiten.
Och därmed en gnutta energi.
Orkade till mammans och pappans lycka.
Att klä sig fina.

En snabb visit på dagis.
För att inte missa den årliga fotograferingen.
Väntar med spänning.
På resultatet.

Krupp.

Dock bara falsk sådan.
Följde tätt på kräksjukan.
Vera fick den med en gång.
Aron nån dag senare.
Den falska kruppen innebär.
Hos Vera feber, nästäppa, hosta.
Ingen aptit.
Hos Aron feber, nästäppa, hosta.
Nästan ingen aptit.
Arons hosta lät så hemskt.
Att mamman var tvungen att ta pojken.
Till doktorn.
Inget att göra enligt honom.
Hostan gör ont.
Aron hostar sällan.
Men våldsamt.
Vilket gör det svårt att sova.
Vera har också svårt att sova.
Därför sovs det hos finndjävlarna så här.


En dubbelsäng åt mamman och Aron och räven.
Där kan mamman stoppa in nappen.
Ge vatten.
Lyfta och trösta.
När hostanfallen kommer.

En dubbelsoffa åt pappan och Vera.
Där kan pappan ge vatten.
Trösta.
När Vera drömmer om ödlor.


Vera hatar att vara snorig.
Är det i normal mängd.
Är det lätt att torka sig själv.
Oftast på tröjärmen.
Nu är dock inte mängden normal.
Mamman torkar näsor mest hela dagen.

Trött blir man.
Av falsk krupp.
Och kräksjuka.
Och av att inte kunna äta.
Vera har inte ätit.
Sen i fredags.
En och annan glass slinker ner.
Inte mycket annat.
Gör ont i halsen säger hon.
Då har man inte mycket energi kvar.
Till att göra annat.
Än att titta på film.

Än så länge har mamman och pappan.
Lite energi kvar.
Trots sömnbristen.
För det är inte lätt att sova.
Bredvid nån som snarkar.
Gnisslar tänder.
Hostar.
Smackar på nappen.
Gråter.
Snörvlar.
Inte roligt att vara inne.
Dygnet runt.
Tråkigt.
Men värst är det att barnen inte äter.
Och när mamman en natt vaknade.
Av pappans vinterkräkningar.
Höll även hon på att få krupp.

Superpappan.

Pappan var på läger med jobbet.
Måndag till och med onsdag.
Sedan fyra dagar ledigt.
Eftersom julen närmar sig.
Med stormsteg.
Ville mamman och pappan få en hel del gjort.
Kändes som om kraven.
Förväntningarna.
Var lite väl höga.
Men har man en superpappa i familjen.
Kan ni tro att det händer grejer.
Projektet för helgen.
Sätta upp reglar i bastun.
På väggar och tak.
Isolera bastun.

Sätta upp skyddspapp.
Tejpa igen alla skarvar.

Sätta upp nya reglar.
Takpanel.
Installera lampor i panelen.
Sätta upp panel på väggarna.


Det går knappt att beskriva.
Hur trevligt det numera är.
Att gå in i bastun.
Väggen vid aggregatet ska sedan kaklas.
Panelen ska målas.
Men ett stort steg närmare.
En färdig bastu.

När bastupanelen var uppsatt.
Fortsatte den outröttlige pappan.
Med att sätta upp våtskiktskivor.
I hela duschrummet.

Det ska dock sägas.
Att pappan hade ovärderlig hjälp.
Av släktingar.
Nästan hela tiden.
Men ingen är nöjdare än pappan.
Över att källaren.
Nu börjar ta form på riktigt.
Man får en känsla av slutresultatet.
Och bäst av allt.
Man ser knappt spår.
Av det som den en gång var.

Vinter. Kräk. Sjuka.

Efter en trevlig men tröttande praktikvecka.
Passade mamman på att inviga helgen.
Med att köpa lite nya kläder.
Inför dagisfotograferingen.
Allt var frid och fröjd.
Tills dom ringde från dagis.
Vera invigde sin helg med att kräkas.
Hela fredagskvällen.
Sen kom frossan.
Febern.
Tröttheten.

Kräkningarna slutade.
Sen kom en dunderförkylning.
Som även Aron drog på sig.
Den håller i sig än.
Vera dock så pigg.
Att hon orkar glädjas.
Åt mammans fyndade vinterskor.
Men ur saccosäcken.
Orkar hon inte ta sig.
Några långa stunder.


Pappan var i huset hela helgen.
Mamman med två mycket trötta barn.
Roar sig bäst hon kan.
Med att rensa.

Inte en enda onödig pryl.
För följa med i flytten.
Barngrejer sparas för att säljas.
Resten slängs.
Körs till Röda Korset.
Det som ska sparas.
Som inte används så ofta.
Packar mamman.


Tänk vilken otroligt smidig.
Flytt.
Sakerna färdigpackade i lådor.
Bara att lyfta ur garderoberna.
Mamman börjar få vanan inne.
Vet hur man organiserar.
Den perfekta flytten.
Som mamman och pappan innerligt hoppas.
Sker innan jul.

Räven.

Detta är Räven.
Från början var Räven Veras.
Men Vera har egentligen aldrig.
Visat nåt större intresse för mjukdjur.
Efter ett par år fäste hon sig dock.
Vid en rosa kanin.
Som hon även ville ha med till dagis.
Aron kan ju inte vara utan.
Tänkte mamman.
Gav Aron Räven.
Som sovsällskap.
Det var kärlek vid första ögonkastet.
Eller första omfamningen kanske.

Räven följer nu Aron överallt.
Han bär den helst själv.
Till och från dagis.
Bilen.
Sängen.
Det händer att Räven ramlar i vattenpölen.
Eller att Räven får lite mat på sig.
När han hos Farmor får lov.
Att sitta med vid matbordet.
Mamman har inte tvättat Räven.
Men det kan bli dags nån gång.
Aron är ibland ganska hårdhänt.
Med Räven.
Kastar honom.
Slår honom.
Men säger sedan snabbt förlåt.
Pussar Räven på nosen.
Tvingar även mamman och pappan.
Att pussa Räven på nosen.
Frågar man Aron om man kan få en puss.
Sträcker han fram Räven.
Och till skillnad från alla djur.
Som Vera vid olika tillfällen.
Haft med sig i sängen.
Som hamnat på golvet.
Nertryckta i fotändan.
Får Räven.
Njuta av Arons mjuka famn.
Hela natten lång.

Överdrift.

När alla fönster.
Är färdigmålade.

Alla element.
Är skinande vita.

Fortsatte mamman.
Uppfräschningsprojektet.
Efter ännu ett lager färg.
Det sjätte i ordningen.
Är nu träpanelen i hallen.
Vit.

När mamman i söndags.
Målat hallen för sista gången.
Målade hon även tränpanelen på toan.
Två gånger.

Väggar och tak i förrådet.
Två gånger.
Slipade.
Tvättade.
Målade.
Fem dörrkarmar.
Två dörrar.
Två gånger.

Det var nog lite av en överdrift.
Att göra allt det.
Inom loppet av 6 timmar.
Tyckte i alla fall.
Mammans handleder.
Men vad gör man inte.
När tiden är knapp.
Arbetslustan stor.
Nu lider dock mamman.
Får ha.
Stödbandage.
Inte helt lätt.
Att blogga med vänstern.

Mera lugn.

Det är stor skillnad.
På att ha ett barn.
Eller två barn.
Ibland.
Är det skönt att njuta av ett barn.
I taget.
Ibland är det skönt för Vera.
Att få ha farmor.
Helt för sig själv.
Kunna leka ostört.
Få vara stor flicka.
Och sova över.
Ibland är det skönt för Aron.
Att ha mammans och pappans.
Odelade uppmärksamhet.
Och denna gången.
Även gammelmormor och gammelmorfars.

Men det är sällan.
Aron och Vera är ifrån varandra.
När Vera fick åka själv till Farmor.
Skrek Aron förtvivlat.
Sen hos gammelmormor och gammelmorfar.
Letade han efter henne.
I varje vrå.
Vera. Vera.
Ropade han.
Sen hade han roligt ändå.
Fick vara stor pojke.
Bada bastu med mamman och pappan.

Mamman och pappan njöt.
Av att för en gångs skull.
Kunna se och höra allt Aron gör och säger.
Utan avbrott.
Upptäckte en massa nya ord.
Att pojken kan hoppa jämnfota.
Sätter ihop ord till meningar.
Är världens sötaste.
Men nästa morgon.
Var det första Aron sa.
Vera.
Saknade var stor.
Från båda håll.
Återseendet kärt.
Vera i extas.
Hoppade upp och ner.
Slängde sig om halsen på lillebror.

Delade för en stund.
Med sig av alla leksaker hos farmor.
En stund.

Lugn.

Det händer saker.
Hela tiden.
Det är därför mamman.
Inte hinner med.
Så mycket bloggande.
Golvet i hallen.
Och på toan.
Är nu kaklade och färdiga.


Samma kakel är nu beställt.
Till tvättstugan och hallen i källaren.
Igår beställdes.
Även väggkaklet till duschrummet.
Enligt pappans önskemål.
Blev det vitt kakel.
25 x 40 cm.
Matt yta.
Kökskaklet beställdes med.
Vitt och fasat.
Mamman tänker att sig att slutresultatet.
Kommer bli så här snyggt.

Skräck blandat med förtjusning.

Skräck.
Över att köra.
I snöyran med sommardäck.
Förtjusning.
Över att kunna.
Leka i snön på dagis.


Skräck.
Över att vintern kom.
Väldigt tidigt.
Förtjusning.
Över att få se.
Tomten i en helt ny skrud.

Teater.

Det är inte varje dag.
Det visas svenskspråkig barnteater.
I denna delen av Finland.
Finndjävlarna for till stan.
Barnen njöt av omgivningarna.


Sprang av sig.

Trodde mamman och pappan.
Teaterföreställningen var från två år.
Inte så konstigt.
Att Aron inte riktigt förstod.
Att han inte själv.
Fick vara med på scenen.
Inte borde.
Ropa högt allt han såg.
Upprepa vad skådespelargubben sa.
Inte borde.
Balansera på bänkarna.
Springa.
Klättra.
Efter ett tag.
Fick mamman och pappan rasta honom i korridoren.
Men faktum är.
Att inget av dom andra barnen.
Heller orkade.
45 minuters föreställning.
Ganska tråkig handling.
Mot slutet började alla barnen.
Kana ner från bänkarna.
Ligga på golvet.
Prata högt.
Dra av sig strumporna.
Se sig om efter mamma och pappa.
Men Vera tyckte i alla fall att det var roligt.
Att träffa kompisar från dagis.
Och att få ett vykort med sig hem.

I görningen.

Målning.
Denna fagra träpanel i hallen.
Ska bli vit.


Färgen som används.
Är trevlig på alla sätt.


Förutom att den täcker ganska dåligt.
Efter första lagret såg den ut så här.
Mamman och pappan har nu målat.
Denna hall 5 gånger.
Fortfarande funderar mamman.
På om man inte ska måla en gång till.
Lite tjatigt blir det.
Men då finns det annat att göra.
Tre Aspkarlar på en gång.
Satte upp element.
Takpanel.

Mamman kunde sen måla elementen.
Även dom kräver nog 3 lager minst.
Fönstret i köket.
Ser ut så här.

Mamman och pappan vill nog.
I framtiden.
Byta ut fönstren.
Men pengarna räcker inte till.
Nödlösningen blir ett lager färg.
Innan det bara lite tvättning och slipning.
Det blir nog förresten.
3 lager färg.

Innan frosten.

Måste dom fällda träden.
Samlas ihop.
Läggas på hög.

Täckas med presenning.
För det är inte roligt.
Att bända upp fastfrusna trästammar från marken.

Innan frosten.
Borde nog även alla grenar.
Samlas ihop.
Köras till tippen.
Tyvärr.
Hinns det nog inte med.

Före och efter i smyg.

Före.
Detta är trappan.
Ner till källaren.

Ja.
Den är rosa.
Och ljusblå.
Nej.
Det finns inga fulare trappor.
Ja.
Det är smuts på väggarna.

Och spindelnät.
Och spindlar.
I alla former.
Mellan liv och död.

Efter.

Ahhhh.

Tammerfors.

Det är inte många bilar.
Ute och kör.
Klockan 6.30 lördagmorgon.
Mamman hade dock en viktig resa framför sig.
Destination Tammerfors.
Närmare bestämt.
Ikea.


Inte utan att det gäspades lite.
Men med fantastiskt resesällskap.
Gick det undan.
Finns nog få som kan spendera en dag.
På ikea.
Som mamman och Virva.
Så effektivt.
Så trevligt.
Så fulla av ideer och inspiration.
Skred vi till verket.
Beställde finndjävlarnas blivande kök.
Inte är det lätt.
Att veta vad man ska ha.
Var och när och hur.
Men veckor av planerade.
Mätande.
Funderande.
Ger förhoppningsvis ett bra resultat.
Mamman kunde inte missa erbjudandet.
Att för varje 10 000 kr kök.
Få ett presentkort på 1000 kr.
Först räckte det inte till 3 presentkort.
Men mamman och Virva.
Vet hur man hittar.
Allt som kan tänkas behövas i ett kök.
Utan att köpa något onödigt.
Inte så onödigt i alla fall.
Tidigt på morgonen kom vi dit.
Ganska mycket senare på kvällen.
Ganska mycket tröttare.
Kom mamman hem.
Inte heller då var det mycket trafik.

Lite drygt 30 000 kronor.
Brände mamman.
Utan att skämmas.
Det enda hon fick med sig hem.
Var den här.

Resten kommer till nya huset.
Om ungefär en månad.