Krupp.

Dock bara falsk sådan.
Följde tätt på kräksjukan.
Vera fick den med en gång.
Aron nån dag senare.
Den falska kruppen innebär.
Hos Vera feber, nästäppa, hosta.
Ingen aptit.
Hos Aron feber, nästäppa, hosta.
Nästan ingen aptit.
Arons hosta lät så hemskt.
Att mamman var tvungen att ta pojken.
Till doktorn.
Inget att göra enligt honom.
Hostan gör ont.
Aron hostar sällan.
Men våldsamt.
Vilket gör det svårt att sova.
Vera har också svårt att sova.
Därför sovs det hos finndjävlarna så här.


En dubbelsäng åt mamman och Aron och räven.
Där kan mamman stoppa in nappen.
Ge vatten.
Lyfta och trösta.
När hostanfallen kommer.

En dubbelsoffa åt pappan och Vera.
Där kan pappan ge vatten.
Trösta.
När Vera drömmer om ödlor.


Vera hatar att vara snorig.
Är det i normal mängd.
Är det lätt att torka sig själv.
Oftast på tröjärmen.
Nu är dock inte mängden normal.
Mamman torkar näsor mest hela dagen.

Trött blir man.
Av falsk krupp.
Och kräksjuka.
Och av att inte kunna äta.
Vera har inte ätit.
Sen i fredags.
En och annan glass slinker ner.
Inte mycket annat.
Gör ont i halsen säger hon.
Då har man inte mycket energi kvar.
Till att göra annat.
Än att titta på film.

Än så länge har mamman och pappan.
Lite energi kvar.
Trots sömnbristen.
För det är inte lätt att sova.
Bredvid nån som snarkar.
Gnisslar tänder.
Hostar.
Smackar på nappen.
Gråter.
Snörvlar.
Inte roligt att vara inne.
Dygnet runt.
Tråkigt.
Men värst är det att barnen inte äter.
Och när mamman en natt vaknade.
Av pappans vinterkräkningar.
Höll även hon på att få krupp.