Mera lugn.

Det är stor skillnad.
På att ha ett barn.
Eller två barn.
Ibland.
Är det skönt att njuta av ett barn.
I taget.
Ibland är det skönt för Vera.
Att få ha farmor.
Helt för sig själv.
Kunna leka ostört.
Få vara stor flicka.
Och sova över.
Ibland är det skönt för Aron.
Att ha mammans och pappans.
Odelade uppmärksamhet.
Och denna gången.
Även gammelmormor och gammelmorfars.

Men det är sällan.
Aron och Vera är ifrån varandra.
När Vera fick åka själv till Farmor.
Skrek Aron förtvivlat.
Sen hos gammelmormor och gammelmorfar.
Letade han efter henne.
I varje vrå.
Vera. Vera.
Ropade han.
Sen hade han roligt ändå.
Fick vara stor pojke.
Bada bastu med mamman och pappan.

Mamman och pappan njöt.
Av att för en gångs skull.
Kunna se och höra allt Aron gör och säger.
Utan avbrott.
Upptäckte en massa nya ord.
Att pojken kan hoppa jämnfota.
Sätter ihop ord till meningar.
Är världens sötaste.
Men nästa morgon.
Var det första Aron sa.
Vera.
Saknade var stor.
Från båda håll.
Återseendet kärt.
Vera i extas.
Hoppade upp och ner.
Slängde sig om halsen på lillebror.

Delade för en stund.
Med sig av alla leksaker hos farmor.
En stund.