tisdag 30 november 2010

Klara färdiga gå.

Nu har den börjat.
Slutspurten.
Mamman och pappan.
Fixade lekande lätt.
Nästan all takpanel i källaren.

Byggde ett skydd till asbeströret.
Slipper man stirra på det.


Mamman och pappan har en dröm.
Om att kunna flytta till huset.
Innan jul.
Tänkte säga upp lägenheten igår.
Blev inte så.
Har den en månad till.
I fall vi inte hinner med.
Allt det här.
-Sätta våtskikt under kaklet i köket.
-Måla murstocken.
-Sätta fast golvskåpen i köket.
-Såga och sätta fast bänkskiva.
-Koppla in spis, ugn, fläkt.
-Dra rör till diskhon.
-Sätta fast diskhon och kran.
-Sätta kylskåpet på plats.
-Montera: Köksbord, 2 vitrinskåp, 1 högskåp, 1 köksö.
-Sätta fast handtag och knoppar på skåpen.
-Sätta upp fönsterbrädor i vardagsrummet.
-Lägga ny tröskel till vardagsrummet.
-Lägga parkett i hallen.
-Tapetsera i badrummet.
-Sätta upp handfat.
-Dra el i badrummet.
-Montera klädskåp till sovrummet.
-Sätta upp och koppla in element i badrum och förråd.
-Slipa trappan till källaren.
-Måla trappan till källaren.
-Måla väggarna i källaren.
-Måla takpanelen.
-Lägga klinkers i hall och tvättstuga.
-Sätta kakelfog i hela källaren.
-Bygga två dörrar.
-Sätta takpanel i duschrummet.
-Måla takpanel i duschrummet.
-Sätta in toastol och dusch i källaren.
-Kakla fönstren i duschrummet.
-Beställa ikeamöbler.
-Koppla in el i källaren.
-Beställa bastuaggregat.
På 20 dagar.
Ho ho ho.

söndag 28 november 2010

Advent.

Det finns en överraskning i vardagsrummet.
Sa mamman en dag.

Vera rusade in.
Lyckligare unge har man sällan skådat.
Åh en ljuståcke.
Utropar hon.


Som hon längtat efter den.
Ända sen det dök en i trapphuset.
För flera veckor sen.
Och trots ett pressat schema.
Hinnar mamman fixa lite julstämning. Härmade en kompis bra idé.
Använde pepparkaksmått.
Till lussebullebaket.

Mycket populärt.
Vera tryckte hårt.
Både med formar och russin.

Aron hade väldigt svårt.
Att låta bli degen.
Fina blev dom bullarna.

Inte undra på att det smakar.
Med mumintrollsformade lussekatter.

Så här tidigt.
Har mamman aldrig bakat lussebullar.
Det finns fördelar med att ha barn.
Smaskiga fördelar.



Släktkalas.

Det gäller att fira ordentligt.
När jubilaren fyller 80 år.
Närmaste släkten bjöds på fin middag.
Skålen.
Föll inte alla i smaken.

Resten av middagen.
Var det dock ingen som klagade på.
Inte på tårtan heller.

Och trots att det bara fanns.
En enda leksak.
En gunghäst.
Och fyra barn som skulle dela på den.
Var det ett väldigt trevligt kalas.

Men en väldigt trevlig jubilar.
Inte en dag över 60.
Skulle man kunna tro.
Men i 80 år har hon levt.
Hoppas det blir många fler.

Precis så här.
Skulle mamman också kunna tänka sig.
Att fira sin 80-års dag.
I ett vackert gammalt värdshus.
Med nära och kära.
Omgiven av sina barn.
Barnbarn.
Barnbarnsbarn.


onsdag 24 november 2010

En karl i källaren.

Det smyger omkring en karl.
I källare
n.
Han kommer och går som han vill.
Trots att ytterdörren alltid är låst.
Ljudlöst förflyttar han sig.
Avslöjas bara av discomusiken.
Som skrålar från en gammal radio.
Lämnar efter sig en blå hinna.
På väggar och golv.


Skägg har han.


Men där slutar nog likheterna.
Med tomten.
Förutom att han kommer med bästa klappen.
Våtskikt i bastu och duschrum.
Kakel på väggar och golv.
Fixat och klart.
Mer kan mamman och pappan inte önska sig.

måndag 22 november 2010

Tröstmat.

Ungefär en vecka.
Hann Vera vara frisk.
Innan nästa förkylning.
Eller kanske samma om igen.
När denna sedan toppades.
Av en elak ögoninflammation.
Förstod mamman.
Att det var dags för det här.


Hemmagjord snickers.
Smakar trots nästäppan.


Tyckte både syster och bror.
Och mor.

En mor som annars.
Torkar.
Hela dan.
Torka mig.
Säger Vera.
Näsan rinner konstant.
Ögonen rinner.
Kladdar.
En hinna ligger tjock.
Skymmer sikten.
Tur att Arons salva och droppar.
Finns kvar sen förra veckan.

Mamman kallar på polis.

Som snabbt infinner sig.
På byggplatsen.
Det är inte dumt att ha en Farbror.
Polis.
Som rycker ut.
När mamman är i nöd.
Snabbt slänger upp väggskåpen.
Skruvar och fixar.
Avlägsnar sig sedan.
Låter mamman i lugn och ro.
Skruva ihop.
Sätta upp.
Och njuta en stund.
Av det här.


Det som snart är finndjävlarnas kök.
Vart är alla skåp.
Kan man undra.
Det är ett litet kök.
Med fina skåp.

Så fina.
Att mamman och pappan nu bestämt.
Att det gamla skafferiet.
Inte skall byggas upp på nytt.
Köper istället.
Ett högskåp.
För att få ännu fler luckor.
Att njuta av.

tisdag 16 november 2010

Dagispresenter.

Ibland är det nästan lite nervöst.
Innan man ska få present.
Som barnen gjort på dagis.
Fars dag.
Mamman har minnen av oranget underlägg.
Rosa disktrasa med handavtryck.

Från tidigare Mors och Fars dagar.
Men i år.
Fick pappan världens finaste presen
ter.
Av Aron fick han en teckning.
Ett fint kort på Aron i skogen.


Av Vera fick han också en teckning.
Vera hade ritat pappan.
Och Aron.


På baksidan fanns ett kort.
Som Vera tagit själv.
Hon hade fått beskriva pappan också.
Det stod.

Han heter ju Jani Markus. Pappa tycker om att göra makaronilåda. Pappa är på sjukhus och hjälper några barn. Pappa cyklar till jobbet.

Stora lilla Vera.

söndag 14 november 2010

Plankat.

Med gott mod.
Vacker råvara.
Trevligt sällskap.
Arbetsglädje.

Fixade pappan.
Vardagsrumsparketten.
På ett kick.

Skruvat.

Många paket.
Som samlats på hög.
Mamman packar upp.
Läser instruktioner.
Skruvar.


Skåp.
Efter skåp.

Knep och knåp.


Men på ett litet kick.
Hade mamman allt.
Fått ihop varenda skåp.

Till finndjävlarnas blivande kök.
Var dock bara sju stycken.
Och luckor.
Och lådor.
Ska ännu skruvas.

söndag 7 november 2010

Another genius.

For the longest time.
Mommy and Daddy has wondered.
What this adorable little one.
Means.
When he says.
Elle loiki.
Mommy and Daddy.
Tried to figure out.
Is it Swedish.
Is it Finnish.
He says it in different situations.
At different times.
In different tones of voice.
Then one day.
The boy was flipping through.
A toy catalogue.
Elle loiki.
He said.
And this is what he meant.

He wasn't speaking Swedish.
He wasn't speaking Finnish.
He was speaking English.
He said Hello Kitty.
Obviously.
He is also.
A genius.

Puzzle.

Mommy doesn't like it.
When Vera and Aron.
Watch too much Tv.
Vera asks every other second.
If she can watch a Moominfilm.
Or some other cartoon.
But when they are sick.
Like they were.
Both of them.
All of last week.
And they don't have the energy.
To do anything else.
Mommy lets them watch.
A film or two.
Sometimes even more.
But after being sick for so long.
Even they got bored.
With the TV.
So mommy bought some jig-saw puzzles.
Thought that 20 pieces.
Would be suitable for a 3,5 year old.
But oh was she wrong.
Mommy then took a chance.
Bought Vera a 60-piece puzzle.
Told her that it might be a little diffucult.
Not at all.
When Vera with no problems at all.
Other than tablespace.
Puts together a 100-piece puzzle.
It's quite obvious.
That she is a genius.

I väntans tider.

Ett källargolv.
I väntan på ett våtskikt.

En bastu.
I väntan på ett aggregat.

Ett vackert kökskakel.
I väntant på ett kök.

En toastol.
I väntan på en rörmokare.

Ett linoleumgolv.
I väntant på en matsalsgrupp.

onsdag 3 november 2010

Tant praktikant.

Mamman praktiserar finska.
På socialkontor.
Närmare bestämt.
Invandraravdelningen.
Mycket passande.
Mycket givande.
Mycket roligt.
Mamman lär sig mer finska under en dag.
Än på två veckor i skolbänken.
Fina stora ord.
Omhändertagande.
Tystnadsplikt.
Förebyggande.
För att nämna några.
Men orden och finskan.
Är inte allt.
Det viktigaste är att mamman.
Hamnat i ett sammanhang.
Där hon som socialarbetare hör hemma.
Där hennes kunskap tas till vara.
Trots den brutna finskan.
På avdelningen arbetar 3 socialarbetare.
Alla i mamman ålder.
Alla med små barn.
Klienterna består av kvotflyktingar och asylsökande.
Arbetet handlar om integration.
Otroligt spännande.
Lärorikt.
Roligt.
Det mesta klientarbetet sker med tolk.
Mamman lär sig lite swahili.
Av bara farten.
Mamman lär sig också mycket.
Om hur totalknasig.
Vår västerländska kultur på många sätt är.
Känner igen sig.
I många av klienternas funderingar kring Finland.
Lider med dom som chockas.
Av vintern.
En man från Kongo.
Som kom till Jyväskylä i somras.
Berättade att när första snön kom.
För ett par veckor sedan.
Hade han tittat ut genom fönstret.
Sett allt det vita.
Fått panik.
Ringt alla han kände och frågat.
Vad i all världen.
Detta vita var.
När han sen till slut vågade sig ut.
Halkade han på den isiga trottoaren.
Han skrattade gott med sina landsmän.
När han berättade för oss.
Men tänk.
Vilken panik han måste ha fått.
Så långt från allt välbekant.
Detta kalla land för många är.
Ibland även för svenskar.

Oväntat.

Mamman är inte alltid.
Beredd.
På känslan.
Som ibland känns som ett slag.
I magen.
Stark.
Oväntad.
Molande.
Hemlängtan.
Kan bero på tiden.

Som faktiskt gått.
Sen senaste Sverigebesöket.
Kan bero på.
Påminnelsen.
Om nära och kära.

Inget att göra.
Annat än att trösta sig.
Men det som finns.

Njuta.
Och längta en stund.

Boka biljetter.
Snabbt som attan.