onsdag 18 maj 2011

En väldig massa kalas.

Att fylla fyra år.
Är stort.
För då är man så stor.
Att man enligt mamman och pappan.
Får ha sitt första barnkalas.
Det har planerast.
Väntats.
Längtats.
I veckor.
Vera fick bjuda 5 barn från dagis.
Blev 6 till slut.
Sen bjöd vi grannbarnen också.
11 glada barn.
Trillade in efter varann.
Vera öppnade dörren.
Och presenter.
Iklädd sin allra finaste klänning.
Sydd och hitskickad av gammelmoster.
Sedan samlades alla ungarna.
Runt köksbordet.


Vera hade hjälpt mamman att duka.
Pappan hade lånat stolar av grannen.
Mamman hade bakat.
Väldigt många.
Muffins.
Gröna och rosa.
Några med blåbär.
Några med choklad.
Gröna och rosa kakor.
Dekoretat och piffat.


Dom finaste muffinsen.
Var till mammorna och papporna.
Barnen.
Fick egna muffins.
Och egna saker att dekorera med.
Som att göra en liten minitårta ungefär.


Den ena skapelsen vackrare än den andra.
Och muffinsen gick åt.
Strösslet likaså.


En av grannpojkarna.
Skippade helt enkelt muffinsen.
Gick direkt på godiset.
Åt det med sked.
Det var ett väldigt trevligt kalas.
Inte mycket bråk.
Inte mycket gråt.
Ganska mycket spill.
Men otroligt.
Tyckte mamman och pappan.
Att 11 barn kunde leka nästan.
Två timmar tillsammans.
I ett litet hus som vårt.
Till slut.
Kläddes barnen ändå på.
Släpptes ut.
Sprang av sig.
Och fick en påse godis.

Vera var väldigt nöjd.
Aron med.
Mamman och pappan glada och lättade.
Barnen hade haft roligt.
En pojke sa när han skulle hem.
Nästa gång kan jag sova över hos Vera.
Ja, men dom har nog ingen säng åt dig.
Svarade den uppmärksamma mamman.
Jag kan sova på soffan.
Säger pojken.
Som gärna får komma och sova hos Vera.
När barnen åkt hem.
Var det bara att börja.
Förbereda för nästa kalas.
Som ägde rum dan efter.
För även släkten.
Ska ju få sitt.
Mamman slängde snabbt ihop den här.

Vera tyckte det var roligt.
Att få ännu mer.
Presenter.
Få träffa alla släktingar.
Kusinen speciellt.
Med båda var dom nog mest.
Imponerade.

Av den här.

Grattis lilla Veraskruttan.
Nu är du stor.
Tvingar mamman.
Att säga.
Godnatt fyraåringen.
Varje kväll.
Godnatt trettiofyraåringen.
Säger hon sen tillbaka.

1 kommentar:

  1. Åh! Varför bor vi inte närmare varann?

    Varför fylls ögonen av tårar när man får veta vad ni säger till varann om kvällarna..? Det är ju egentligen roligt, men jag blir vemodig. Stora kramar

    SvaraRadera