Det började så bra.
Med smarriga våfflor.
Solsken.
Glada barn.
Med eftermiddagen kändes lång.
Aron visade upp sina konster.
Vera visade tungan.
Nånstans tog orken slut.
Barnens.
Mammans.
När det var dags för barnen.
Att sjunga och visas upp.
Vägrade Aron delta.
Vera suckade högre än hon sjöng.
Räckte ut tungan åt mamman.
Mamman som haft ännu en tung.
Dag på jobbet.
PMS-grinig och utan tålamod.
Led mer än njöt av föreställningen.
Sånt är det.
Ibland.
Tur att det bara är.
En gång om året.
Pappan skötte sig för övrigt.
Exemplariskt.
måndag 28 maj 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar