Solstrålen.

Det är nog sant.
Som morfar säger.
Att moster är en solstråle.
För samma dag hon kom.
Kom även sommaren.
På den vecka hon var här.
Gjordes allt som hör sommaren till.
Det plockades blommor.

Det njöts av färskpotatis.
Skördades sallad och persilja.

Det vistades ute.
Hela långa dagarna.
I strålande sol.
Och lagom temperatur.

Det lektes.
Med såpbubblor.
Lego.
Pappersdockor.
Det grillades. 

För första gången i sommar.
Det kämpades mot mygg och knott.
Den kampen vann moster.
Mamman förlorade stort.
Barnen klarade sig hyfsat. 

Det badades.
Både i bastu.
Bassäng.
Och sjö.
Och till skillnad från mamman.
Är inte moster.
Nån badkruka.

Det sovs också länge om morgnarna.
Åts glass.
Jordgubb och rabarberpaj.
Glutenfri vegankorv.
Och det promenerades.
Och funderades.
I timtal.
Sen helt plötsligt.
Var veckan slut.
Och sommaren med den.
För ända sen moster åkte.
Har det sett ut så här.

I bakgrunden mullrar åskan.
Kristina.
Varför tog du solen med dig.
Snälla kom tillbaka.