När finndjävlarna vaknade imorse.
Och strömlöst.
Stormen Eino gjorde att takplåten.
Väsnades tills mamman vaknade.
Det är lite mysigt.
Tänkte mamman.
Med strömavbrott.
Att laga soppa på vedspisen.
Som dagar som denna.
Känns som världens bästa investering.
Varmt är det också.
Trots att det blåser runt knutarna.
Med bara några få plusgrader.
Och det går bra.
Att göra sallad i halvdunklet.
Och mamman hann.
Bära ner madrasser och lakan.
Från vinden.
Innan det totala mörkret lade sig.
Och det är mysigt.
Att spela kort.
I skenet av stearinljus.
Mamman har nu insett.
Att man inte kan ha för många ljus.
Liggande på lager.
Och som tur var.
Kom strömmen tillbaka på förmiddagen.
I en timme eller så.
Då skyndade sig finndjävlarna.
Att diska all disk.
Tappa upp vatten i hinkar.
Dricksvatten på flaskor.
Bajsa.
Spola i toaletten.
För sen gick strömmen igen.
Nu har det gått 14 timmar.
Än är det varmt.
Mamman och barnen kommer sova gott.
I ett varmt rum tillsammans.
Pappan jobbar natt.
Det går att laga mat.
Kylskåpsmaten.
Står i en låda på trappan.
I säkert förvar.
Och lagom temperatur.
Det går ingen nöd på oss.
Men det är jobbigt.
Att tänka på bären.
Som fyller två frysar i källaren.
Mammans älskade hallon.
Som inte kan ersättas med pengar.
Måtte dom klara sig.
Plan B är att flytta dom.
Till släktingars frysar.
Om inte strömmen kommit.
I morgon bitti.
Nu blir det till att hoppas.
Att mobilbatteriet.
Inte dör innan morgonen.
Och att läsa en stund.
I ficklampans sken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar