Nånsin.
Var väldigt efterlängtad.
Dagarna nedräknade.
Utstyrseln planerad.
Väl på plats.
På tredje raden från scenen.
Bland 600 andra barn och föräldrar.
Var väntan lång.
Det är spännande.
Sa Aron minst 10 gånger.
Vera frågade var 30:e sekund.
När kommer dom.
Var är dom.
Börjar det inte snart.
Sen.
Kom dom.
Finndjävlarnas favvoband.
Hevisaurus
Hårdrock för barn.
En konsert för barn.
Fast samtidigt på riktigt.
Med ljus.
Rök.
Och rock n' roll.
Aron satt som förtrollad.
Nästan hela tiden.
Vera sjöng.
Hoppade.
Dansade.
Klappade takten.
Vrålade i kör.
Med alla andra barn.
Och man kan ju tycka vad man vill.
Om denna typen av musik.
Med mer barnanpassad konsert får man leta efter.
Dinosaurierna är hur snälla.
Och roliga som helst.
Det fanns en rolig trollkarl.
Stora gröna ballonger.
Dom hade två teckenspråkstolkar.
Som dansade och tecknade hela tiden.
Enda nackdelen.
Var kanske att barnen.
Inte mer än för en liten stund.
Var fria att springa fram till scenen.
Hoppa.
Dansa.
Sjunga.
Precis så fria och spontana.
Och underbara.
Som bara barn kan vara.
Innan vakterna kom.
Sa till alla att sitta på sina platser.
Av säkerhetsskäl.
Men Aron och Vera var nöjda.
Och extatiska.
Hela vägen hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar