tisdag 24 november 2009
Det går framåt.
Sakta men säkert.
Hade varit ett passande sätt att lära sig gå på.
Aron går hellre fort och farligt.
Nu har vi en gåvagn som oftast inte tippar.
Det underlättar.
Annars kan man ju alltid hålla mammans händer.
Eller dra sig upp på byxbenen och liksom släpas med när mamman försöker gå runt i köket och laga mat.
Men gåvagnen är bra.
I den kan man köra saker.
Eller få lite hjälp på traven.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar