Pappan sover på soffan för att orka jobba och gå på fest dan efter.
Mamman säger vänligt att han inte behöver gå upp om Vera vaknar.
23.30 Mamman är på väg in i sömnen.
23.32 Vera skriker.
Mamman går dit.
Klappar lite och lägger på filten.
00.40 Aron slänger sig fram och tillbaka i spjälsängen.
Fiser högljutt och gnäller så att mamman vaknar.
Mamman somnar om.
01.30 Vera skriker högt.
Mamman rusar dit och lyfter upp och tröstar.
Bär mig dit, säger Vera.
Till eran säng.
Trots att vi sällan tillåter det gör mamman ett undantag.
Aron har vaknat av Veras skrik.
Mamman stoppar in nappen och lägger på lite täcke.
Han smackar ljudligt och somnar om.
Pallar upp med kuddar så att Vera inte ska ramla ur.
Lägger oss tillrätta.
Vera somnar ögonblickligen.
Ligger hopkrupen som ett spädbarn.
03.15 Mamman får Veras ben i ansiktet.
Vänder dottern tillbaka i lodrätt läge.
Försöker somna om.
Är kissenödig men för trött för att gå upp.
04.30 Aron vaknar och skriker.
Han sitter upp i sängen.
Välter sedan och slår i huvudet i spjälorna.
Mamman går dit, stoppar in nappen, går tillbaka.
Hinner inte ens lägga sig förrän han gråter igen.
Mamman klappar honom lite.
Knuffar på rumpan.
Han vrider sig och bökar.
Gnäller och somnar inte.
04.45 Mamman är tillbaka i sängen.
Somnar.
Sover djupt.
05.50 Pappan går upp och åker till jobbet.
Mamman och barnen hör ingenting.
06.45 Väckarklockan ringer.
Det är mammans mobil.
Ringsignalen är Macgyver.
Vera är klarvaken på en sekund.
Sätter sig upp i sängen och spanar efter telefonen.
Aron ligger kvar.
Men dansar.
Liggandes.
Vissa nätter sover man nästan inget alls.
Andra nätter sover man desto mer.
Hur mycket barnen än vaknar på natten.
Så är det ändå något visst att vakna och se det här.
Rumpan i vädret.
Dom små varma tårna.
Det får vara värt det eviga springandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar