Vede.

Vera har en låtsaskompis.
Han heter Vede.
Först trodde vi att hon pratade om sin kusin.
Vide.
Nej, det är inte han, säger hon.
Vede är Veras eget påhitt.
Ibland är han en av hennes armar eller ben.
Ibland en egen person.

Dagarna i ända är han i hennes närhet.
Kan bli lite problematiskt.
När mamman eller pappan inte vet.
Att hennes ena ben är Vede.
Och att Vede inte ville ha strumpa på sig.

Mamman frågade en dag hur Vede ser ut.
Som mig, svarade Vera.
Är det en flicka, frågar mamman.
Ja, säger Vera.
Men hon kallar honom alltid för han.

Vede följer med överallt.
Han sitter med i bilen när vi åker och handlar.
Han ska sitta brevid Vera när hon äter.
Han måste vara fastspänd när han åker i kundvagnen.
Han följer med när Vera sitter på pottan.

Ibland blir Vede lite besvärlig.
Som när Aron inte får vara på ett visst ställe för att Vede står där.
Eller när han vill ha dom leksaker Aron leker med.
Än har han inte knuffat Aron.
Men Vera är inte alltid någon bra förebild.

Annars är Vede helt ok.
Mamman och pappan undrar hur han ser ut.
I Veras huvud.
Kanske så här.