skip to main |
skip to sidebar
Dopparedan.
Är långa.
Speciellt när trädgården.
Är täckt av ett lager is.
Med vatten på.
Då rastar finndjävlarna barnen.
Så här.
När till och med Vera.
Svettas.
Vet man att det varit kul.
Och eftersom alla förberedelser.
Är förberedda.
Så är det bara.
För mamman och pappan.
Att slappna av.
Och det hinns med.
Att umgås.
Hälsa på släkten.
Pappan tar barnen till frisören.
Mamman småmyser lite.
På jobbet.
Ringer underbara samtal.
Till Afrika.
Och sen som grädden på moset.
Fås det främmande.
Sulo.
Med familj.
Vera får vara barnvakt.
Mamman och pappan.
Vuxensällskap.
Aron dansar disco själv i lekrummet.
Alla bra sätt.
Att fördriva tiden på.
Har nu avverkats.
Nu är det bara.
Att vänta.
På morgondagen.
Det förbereds.
För fullt.
Bakas.
Både finska julkakor.
Och pepparkakor.
Och när barnen sover hos farmor.
Passar mamman på.
Att förbereda.
Det viktigaste.
I lugn och ro.
Utan nyfikna barn.
Och Störande katter.
Två timmar tog det.
Och nästan allt blev inslaget.
Att ta in granen.
En vecka före jul.
Men när det ska resas bort.
Redan på juldagen.
Får det börjas i tid.
Barnen tyckte.
Att det var en väldigt bra idé.
Klädde och pyntade.
Med väldig entusiasm.
Vera frågade samtidigt mycket.
Om Jesus.
Vem var han.
Vem var hans pappa och mamma.
Hur såg han ut.
Hur dog han.
På den sista frågan.
Fegade mamman ur totalt.
Stammade fram att han blev nog gammal.
Blev han inte skjuten.
Undrade Vera.
Aron frågade inte så mycket.
Men han tyckte som Vera.
Att alla små tomtar i granen.
Nog egentligen föreställde Jesus.
Jesus frågorna kommer sig nog av.
Sångerna på dagis.
Som sjungs om och om igen.
Och i sångerna är Jesus huvudperson.
Honom väntar alla på.
Mamman tycker nog.
Att det räcker.
Att det väntas på tomten.
Och med Jesus hjälp eller inte.
Så blev i alla fall.
Granen.
Grönast och grannast i stugan.
Blir bara mer.
Stämningsfull.
I strömavbrott.
Två sovande barn.
Väcktes av skönsjungande mamma.
Med luciakrona på huvudet.
Det var väldigt uppskattat.
Så var också.
Dom nya kläderna.
En äkta luciaklänning.
Med band och krona och allt.
Och pepparkaksgubbedräkten.
Satt som en smäck.
Sen lussades det hela dan.
Hemma förstås.
Först i mörkret.
I skenet av stearinljus.
Sen när strömmen kommit åter.
Dansandes till julmusik.
Lucia firas inte.
I denna delen av Finland.
Förutom hos finndjävlarna.
Och då rejält.
På samma helg.
Hade både mamman och Finland.
Långhelg och födelsedag.
Är en bra kombination.
Då hinns allt viktigt med.
Att umgås med barnen.
Lussebullebak.
Ett besök till Ikea.
Där allt väsentligt inhandlades.
Och sen själva födelsedagen.
Mamman firades stort.
Med frukost på sängen och sång.
Och fika.
Glass och prinsessbakelser.
Fantastiska paket.
Både från när och fjärran.
Numera är mamman snyggast på jobbet.
Med nytt mobilfodral och nyckelkedja.
Och firade sig själv.
Gjorde mamman med att.
Tapetsera om lilla toaletten.
Kombineras sällan med plusgrader.
Hos finndjavlarna.
När det gör det.
Tas tillfället i akt.
Snö som fastnar under.
Både skor och pulka.
Blir till bästa gubbfamiljen.
Tills katten gick till attack.
Snölyktan.
Får förhoppningsvis.
Stå orörd.
Tills pappan kommer hem.
Från kvällspasset.
Snö finns det nu.
Alldeles tillräckligt.
Och kanske nästan redan.
För mycket.
Mamman och pappan.
Var onekligen lite oroliga.
För hur Aron skulle.
Hantera övergången från frihet.
Till dagis.
Hela sommaren gick pojken.
Nämligen klädd i den här.
Typ varje dag.
Ute och inne.
Aron är inte ens sig själv.
När han ska sova.
Det var lite av en chock.
För spindel-batman-skelett-stålmannen-Aron.
Att inse att på dagis.
Måste man ha vanliga kläder.
Vareviga dag.
Varför måste jag ha tröja.
Vrålskrikgråter Aron.
Kan inte förstå att man inte ens.
Ibland.
Får ha den minsta lilla batman-mask på sig.
På dagis.
En svår omställning.
För en pojk.
Som oavsett vilka vanliga kläder.
Han har på sig.
Alltid innerst inne.
Känner sig så här.
Hela helgen.
Gick i julens tecken.
Det började på fredagen.
Med mammans julfest på jobbet.
Den innehöll förutom spetsad glögg.
God mat.
En lektion i västgötska.
En tävling med halsduk, tärning, kniv och choklad.
Sång.
Presenter.
Framträdanden.
Och magont.
Av skratten.
På lördagen.
Kunde inte mamman och Vera.
Vänta längre.
Alla ljusstakar och stjärnor.
Åkte fram.
Och beundrades.
Hela familjen köpte julklappar på stan.
Och när pappan åkt till jobbet.
Spelades inget annat än.
Julmusik.
Söndagen.
Så efterlängtad.
Adventskalendrar.
En med bilder.
En med hevisaurus-grejer.
En till julkalendern på tv.
Och en med överraskningar.
För varje dag nåt mysigt att göra.
I väntan på julen.
Mamman och barnen var också.
På julmarknad.
Två dar i rad.
Aron hängde med en stund på lördagen.
På söndagen gick mamman och Vera.
Själva.
I tre timmar.
Där hälsade Vera på tomten.
Fikade.
Dansade en stund på en stor scen.
Fick applåder.
Och njöt.
Av väntan på julen.
Som finns.
Har Vera givit till sig själv.
Som en tidig julklapp.
Efterlängtad.
Underbar.
Vera kan läsa.
För första gången.
Läste Vera godnattsaga.
Själv.
Mamman och Aron lyssnade.
Förundrades.
Det har krävts en del.
Träning.
Med hjälp av ett läsespel.
Som flitigt använts.
Vid kvällsmaten.
Hela hösten.
Viljan.
Av stål.
Den har Vera stått för själv.
En längtan.
Efter att kunna själv.
Fördjupa sig i.
Det bästa som finns.
En god bok.
Och konstigt nog.
Så har lillebror.
Som suttit och lyssnat.
Hört och sett hur mamman och Vera.
Bokstaverat orden.
Upprepat bokstäverna.
Fattat vinken.
Och lärt sig han med.
I alla fall.
Alla ord där bokstäverna känns igen.
Vera läser böcker.
Aron läser skyltar.
Båda bokstaverar allt.
Hela tiden.
L-I-T-E J-O-B-B-I-G-T.
M-E-N H-E-L-T F-A-N-T-A-S-T-I-S-K-T.
Väldigt bra är det.
När mamman har ont i armen.
Pappan är på jobbet.
Att barnen kan utnyttjas.
Lite förvånande.
Att fyraåringen.
Kan både diska och steka pannkakor.
Och att sexåringen.
Frivilligt både gör pannkakssmet.
Och hänger tvätt.
Men mycket praktiskt.
Det var mörkt.
När finndjävlarna vaknade imorse.
Och strömlöst.
Stormen Eino gjorde att takplåten.
Väsnades tills mamman vaknade.
Det är lite mysigt.
Tänkte mamman.
Med strömavbrott.
Och det går bra.
Att laga soppa på vedspisen.
Som dagar som denna.
Känns som världens bästa investering.
Varmt är det också.
Trots att det blåser runt knutarna.
Med bara några få plusgrader.
Och det går bra.
Att göra sallad i halvdunklet.
Och mamman hann.
Bära ner madrasser och lakan.
Från vinden.
Innan det totala mörkret lade sig.
Och det är mysigt.
Att spela kort.
I skenet av stearinljus.
Mamman har nu insett.
Att man inte kan ha för många ljus.
Liggande på lager.
Och som tur var.
Kom strömmen tillbaka på förmiddagen.
I en timme eller så.
Då skyndade sig finndjävlarna.
Att diska all disk.
Tappa upp vatten i hinkar.
Dricksvatten på flaskor.
Bajsa.
Spola i toaletten.
För sen gick strömmen igen.
Nu har det gått 14 timmar.
Än är det varmt.
Mamman och barnen kommer sova gott.
I ett varmt rum tillsammans.
Pappan jobbar natt.
Det går att laga mat.
Kylskåpsmaten.
Står i en låda på trappan.
I säkert förvar.
Och lagom temperatur.
Det går ingen nöd på oss.
Men det är jobbigt.
Att tänka på bären.
Som fyller två frysar i källaren.
Mammans älskade hallon.
Som inte kan ersättas med pengar.
Måtte dom klara sig.
Plan B är att flytta dom.
Till släktingars frysar.
Om inte strömmen kommit.
I morgon bitti.
Nu blir det till att hoppas.
Att mobilbatteriet.
Inte dör innan morgonen.
Och att läsa en stund.
I ficklampans sken.
Konsert.
Nånsin.
Var väldigt efterlängtad.
Dagarna nedräknade.
Utstyrseln planerad.
Väl på plats.
På tredje raden från scenen.
Bland 600 andra barn och föräldrar.
Var väntan lång.
Det är spännande.
Sa Aron minst 10 gånger.
Vera frågade var 30:e sekund.
När kommer dom.
Var är dom.
Börjar det inte snart.
Sen.
Kom dom.
Finndjävlarnas favvoband.
Hevisaurus
Hårdrock för barn.
En konsert för barn.
Fast samtidigt på riktigt.
Med ljus.
Rök.
Och rock n' roll.
Aron satt som förtrollad.
Nästan hela tiden.
Vera sjöng.
Hoppade.
Dansade.
Klappade takten.
Vrålade i kör.
Med alla andra barn.
Och man kan ju tycka vad man vill.
Om denna typen av musik.
Med mer barnanpassad konsert får man leta efter.
Dinosaurierna är hur snälla.
Och roliga som helst.
Det fanns en rolig trollkarl.
Stora gröna ballonger.
Dom hade två teckenspråkstolkar.
Som dansade och tecknade hela tiden.
Enda nackdelen.
Var kanske att barnen.
Inte mer än för en liten stund.
Var fria att springa fram till scenen.
Hoppa.
Dansa.
Sjunga.
Precis så fria och spontana.
Och underbara.
Som bara barn kan vara.
Innan vakterna kom.
Sa till alla att sitta på sina platser.
Av säkerhetsskäl.
Men Aron och Vera var nöjda.
Och extatiska.
Hela vägen hem.
Pappan firades.
Både i fredags och idag.
Barnen hade bakat.
Kakor och bullar.
Gjort fina kort.
Aron hade kämpat.
Med att skriva allt själv.
Inte lätt för nån.
Som sällan ens håller i en penna.
Vera hade ritat.
Och skrivit om pappan.
Pappa tycker om att spela gitarr. Han har sån där högtalare. Jag tycker om pappa, för vi åker ibland till pappas spelställe. Vi brottas ibland och ritar ibland. Han tycker om att lyssna på skivor.
Och idag.
Bakades scones.
Till frukosten på sängen.
Synd bara för pappan.
Att han sen fick både dammsuga och tvätta golven.
Innan det var dags att åka till jobbet.
Grattis på Fars dag.
Världens bästa pappa.
Och alla andra pappor med.
En mycket lycklig häxa.
Äntligen bjuden.
På kalas hos nya förskolekompisen.
Halloweentemat.
Gick Vera in för hårt.
Häxkläder.
Hatt.
Halloweenmålat ansikte.
En handväska full med spindlar.
Happy happy halloween.
Heter Aron och Veras jympa.
Varsin dag i veckan.
Jympas det.
Och alla andra dagar.
Tränas det hemma.
Onekligen.
Börjar det ge resultat.
Allra gladast.
Blir barnen.
På denna lekplatsen.
Där klätterställningarna.
Är lite svårare.
Lite roligare.
Och här finns parkour-parken.
Parkour.
Är en livsstil.
Att ta sig fram.
Över hinder.
Och klättra, hoppa, hänga.
Hela tiden.
Stämmer ganska bra in.
På Aron och Vera.
Speciellt Aron.
Det går inte en dag.
Utan att han hoppar.
Från soffan.
Toalettstolen.
Pallar.
Trappan.
Stenar.
Sängen.
Och helst från hög höjd.
Ju högre höjd desto bättre.
En naturbegåvning.
I parkour.
Snart är dock utesäsongen över.
Då får det räcka med jympan.
