15 år.

Detta är Vera och Arons mormor.
För femton år sedan idag dog hon i bröstcancer.
Det känns ofattbart hur fort tiden går.
Minnet av henne förändras med åren.
För er som inte fick möjligheten att träffa henne.
Och för er som saknar henne lika mycket som jag.
Detta är en del av mina minnen.

Min mamma hade alltid torra händer.
Hon var veterinär.
Hon hade en handkräm som jag inte minns namnet på men vars doft kittlar mina näsborrar när jag tänker på den.

Min mamma färgade håret, rödbrunt.
När hon tappade håret och nytt växte ut var det grått.
Vet inte ens hur hennes riktiga hår såg ut innan dess.

Min mamma var klistret som höll ihop min släkt.
Man förstod inte vidden av det förrän efteråt.
När släkten inte längre hålls ihop.

Hela grannskapet kände hon.
Bakade julgodis med grannarna.
Delade ut julgrupper till alla.
Till och med brevbäraren.

Min mamma fotograferade allt.
Framkallade och klistrade in i fyra olika fotoalbum.
Delade ut foton till alla släktingar.
Varje år tog hon julkort på barnen och något eller några av husdjuren.
Där vi poserade fint.
Efter otaliga försök fanns det oftast något som var lyckat.
När vi kom upp i tonåren var det inte så roligt längre.

Min mamma var konsekvent.
Varje fredag fick vi "salt".
Det bestod av chips, popcorn och jordnötter.
Varje lördag lördagsgodis.

Min mamma var en oerhört engagerad föräldrer.
Skjutsade, hämtade, uppmuntrade, stöttade.
Gick på föräldramöten, ordnade skolfester i våran trädgård, skötte avtackning av lärare.
Läste sagor, hjälpte med läxor.
Pratade.
Lyssnade.

Min mamma älskade att simma.
Hon simmade överallt där möjligheten fanns.
Hon tog med oss till simskolan och kämpade med oss tills vi alla hade tagit alla märken som fanns.

Min mamma var ingen hejare på att laga mat.
Men maten var alltid nyttig och hemlagad.
Göra smulpaj kunde hon.
Varje gång gjorde hon tre små klumpar av deg som hon la på den höga fönsterbrädan i köket för oss barn att äta upp.
Varför fönsterbrädan.
Annars skulle katterna kunna tagit dom.

Min mamma hade kanske inte speciellt gröna fingrar.
Men varje år odlade vi grönsaker.
I varsitt liten trädgårdsland.
Och hon saftade och syltade.
Rosa äppelmos.
Grön tomatmarmelad.

Min mamma hade koll på allt.
Planerade och organiserade.
På små gula klisterlappar.
Allt från skolavslutningar, barnkalas, högtider, och semestrar.
Till sin egen begravning.

Min mamma gjorde en gång kejsarsnitt på en katt.
På köksbordet.
Åt en familj som inte hade råd att åka till djursjukhuset.
Vi barn fick massera liv i dom små kattungarna.
Blodigt och lite äckligt var det.
Men helt fantastiskt.

Min mamma läste.
Mer än någon annan jag känner.
Låg på rygg i sin säng, men benen uppdragna och en katt på fötterna.
När hon var sjuk och inte längre kunde jobba släpade hon hem kassar med böcker från biblioteket.
När hon inte orkade läsa längre lyssnade hon på ljudböcker.

Min mamma hade ett nattlinne på slutet.
Det var lila med en segelbåt på.
Det var urtvättat och sammetslent.
Det luktade så gott när man kramade henne godnatt.
Lukten satt kvar länge.

Min mamma hade dåliga sidor, som alla andra.
Dom väljer jag att inte minnas idag.

Min mamma hade varit en otrolig mormor och farmor.
Hon hade läst, stickat, bakat, pysslat, sytt, pratat, och älskat.
Över allt annat hade hon älskat sina barnbarn.