...Men ack så uppskattad.
Den lilla snögubben som mamman lyckades få till.
Även snön var uppskattad.
Blöt och vit och alldeles ny.
Även pappan fick till en gubbe.
Stor och fin och full med löv.
Vakade den över oss.
Tills den föll ihop.
Kunde den inte stannat en stund till.
Gubben.
Snön.
måndag 19 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Leve bloggen! Tänk att kunna titta på era fina finska snögubbar och Veras glädje - som om ni var här! Kram
SvaraRadera