Blött.

Ring polisen.
Sa mamman till pappan.
Efter att en något överförfriskad man.
Krälat över vägen.
Ramlat i en vattenpöl.
Inte kunde ta sig upp.
Klockan var halv fem.
Det är Valborg.
Något mamman nästan lyckats glömma.
Hade även lyckats glömma.
Att det är helgdag imorgon.
Affärerna stängda.
Mamman och Aron skulle bara handla lite mjölk.
Tänkte inte på.
Att finnjävlar får panik.
När affärerna stänger en dag.
Inte en enda parkeringsplats ledig.
Trängsel i den enorma affären.
Man skulle kunna tro att det var krigstid.
Så här är det.
Inför varje helgdagsstängning.
Men denna dan kanske värre än vanligt.
Finnjävlar firar det mesta.
Finns det en dag att fira.
Görs det rejält.
Öl.
Chips.
Korv.
I den ordningen.
Är bara början.
Alla ungar ska tydligen ha en heliumballong också.
Mamman vägrar falla in.
I liknande köphysteri.
Köper mjölk, ost, bröd.
Barnen får ingen ballong.
Trots Arons längtande blick.
Utsträckta händer.
Uppmanande hm.
Det betyder ge mig.
Aron får nöja sig med vindruvor.
Vera får nöja sig med riskaka.
Mamman får nöja sig.
Med att komma helskinnad ur affären.
Att inte ha spenderat 50 spänn.
På en ballong.
Med att det inte regnar när varorna ska bäras in.
Med att få bagageluckan i huvudet.
När allt lastas ur.
Mamman får nöja sig.
Med att det kanske inte snöar i maj.
Och att det knoppas nånstans.

Trevlig Valborg.

Tandläkarskräck.

Har varken Aron eller Vera.
Men dom vet dom vill.
Och vad dom inte vill.
Vera ville duktigt svara.
På tandläkarens alla frågor.
Borstar du tänderna varje morgon och kväll.
Ja, svarar Vera.
Oftast, tänker mamman.
Tycker du om godis.
Ja, svarar Vera.
Kommer du ihåg när du senast åt godis.
Igår, svarar Vera.
Nej, rättar mamman.
Det var idag.
På dagis.
Vera ville ännu duktigare sitta i tandläkarstolen.
Det var otäckt.
Men det erkände hon inte.
Mamman såg allt.
Hur rädd den modiga lilla skruttan var.
När stolen åkte upp och huvudet lutades bakåt.
Vera ville helst inte öppna munnen.
Hon fick ha fina solglasögon på sig.
Det hjälpte lite grann.
Sen fick hon en tandborste.
Det hjälpte ännu mer.
När tandläkaren tills slut tog fram.
En liten tandläkarspegel.
Öppnade Vera motvilligt munnen.
Mamman såg att hon inte tyckte om det.
Men hon sa ingenting.
Modiga lilla Vera gjorde bara som tandläkaren sa.
16 tänder.
Har hon lyckats skrapa ihop.
Fattas några stycken.
Kommer väl med tiden.
Mamman väldigt stolt.
Över modiga lilla skruttan.
Som får kväljningar så lätt.
Som hatar att få otäcka saker i munnen.
Ett hårstrå i munnen.
Leder nästan till panik.
Ändå lät hon tandläkaren titta.
Känna.
Räkna.
Varför hade hon såna handskar på sig.
Frågade Vera argt i bilen.
Tandborsten kunde också vara finare tyckte hon.
Som Arons.


Aron ville gärna.
Klättra upp i tandläkarstolen.
Åka rutschkana ner.
Aron ville inte.
Öppna munnen.
Inte i mammans knä.
Inte när mamman bände och bad.
Inte ens när han fick en tandborste.
Tandläkaren litade dock.
På mammans ord.
4,5 tänder har han.

LIving on the edge part 3

Det finns utmaningar.
Sen finns det Aron.
Just nu.
En ganska stor utmaning.

Pojken klättrar.
Står stolarna intill bordet.
Drar han bara ut dom.
Eller kryper under.
Klättrar underifrån.

Finns inga ställen.
Där han inte kommer upp.

Finns ingen snabbare.
Än denna lilla pojk.

Utmanar sig själv.
Så nöjd med sina bestigningar.

Utmanar mamman.
Som är så trött på att ha.

Hjärtat i halsgropen.

Mamman har ibland annat att göra.
Än att rusa efter Aron.
Som steppar på köksbordet.
Därför hålls köksdörren stängd.
Och toadörren.
Annars klättrar han upp på toaletten och spolar.
Och sovrumsdörren.
Annars klättrar han upp på skrivbordsstolen.
Drar i sladdar.
Trycker på knappar.
Eller upp i mammans och pappans säng.
Rullar sen runt.
Utan vett och sans.
Spjälsängen.
Måste snart bytas ut.
Hans korta ben drar sig över kanten.
Spjärn och spänst.
Är väl trevliga egenskaper.
När barnen är äldre.

Bullkalas i parken.

Äntligen.
Kan vi gå till stora lekparken.
Varje dag om vi vill.
Härliga stora lekpark.
Stora gungor.
Många.
Stor sandlåda.
Massor av sandleksaker.
Egna och andras.


Klätterställningar.
Rutschkanor.
Nya utmaningar.
För både mamman och barn.
Med trevligt sällskap.

Blir det ännu roligare.
Marika, Matilda, Max.
Solglasögonprydda.
Njöt av vårsolen.
Vera och Aron.
Njöt av att ha lekkamrater.

Bullarna satt inte heller fel.

Det som vi alla väntat på.

Ett svar.
Klarhet.
Lär dröja.
1700 kronor fattigare.
Vet vi nu att Aron har.
Eksem.
Allergi.
Svampinfektion.
Bakterieinfektion.
Eller Psoriasis.
Det hade nog mamman och pappan redan förstått.
Nu var ju tanken att få reda på vilket.
Prover togs.
På en hysterisk pojke.
Svar på svampprovet fås om en vecka.
Svar på bakterieprovet fås om sex veckor.
Ny salva.
Hjälper den är det troligen eksem eller allergi.
Hjälper den inte är det nog psoriasis.
Ännu en remiss skickades.
Till hudmottagningen.
Kanske innebär den en tidigare tid.
Än 6 juni.
Har här väntats i två månader.
Kan här väl väntas två till.
Det är i alla fall inget akut.
Pojken kliar inte längre.
Verkar inte ha ont.
Tvättas med speciell duschcreme varje kväll.
Salva varje morgon.
Efter två strykningar märks ingen skillnad.
Mamman tror tyvärr på psoriasis.
Men hoppas på svamp.
Eksem som inte kliar.
Verkar vara extremt ovanligt.
Barnen hade i alla fall roligt i väntrummet.

Tills Aron ramlade av stolen.

Det hänger inte på färgen.

Efter ett antal timmar.
Ett antal verktyg.
Mycket svett, lite blod, dock inga tårar.
Gav mamman upp.
Denna fina ärvda cykel.
Är bortom hjälp.

Men att lära sig att cykla.
Tycker mamman och pappan är viktigt.
Och roligt och spännande.
Och passande.
Nu när våren är här.
Vem minns inte längtan.
Man hade som barn.
Efter ljudet av grus under däcken.
Känslan av vinden i håret.
Stelfrusna fingrar.
Klart att tösen måste ha en cykel.
Mamman oroade sig.
Ska Vera få välja själv.
Väljer hon då rosa.
Som dom andra två flickorna på gatan.
Vars cyklar Vera beundrat.
Och sprungit efter de senaste dagarna.
Kan då Aron ärva den sen.
Men goda råd kom snabbt.
Pojkar kan självklart ha rosa cyklar.
Om dom vill det.
Annars kan man måla om den.
När det blir aktuellt för byte.
Väl i affären.

Upptäcktes snart.
Att det inte hängde på färgen.
Vera tyckte alla rosa cyklar hon såg.
Var finast.
Men mamman och pappan insåg.
Att av alla cyklar.
I de fyra butiker som besöktes.
Passade bara en.

Vera är en liten tjej.
Med ganska korta ben.
Ibland ställer det till problem.
En del andra cyklar passade.
Men sätter man på en styrstång.
Måste sadeln höjas.
Mamman och pappans ryggar.
Kräver styrstång.

Det hade denna fina lilla lila cykel.
Tyvärr fanns bara visningsexet kvar.
För tillfället.
Vera stackarn får vänta.
Tråna ett tag till.

Oron.

Det är lite tyst.
När bara mamman och Aron.
Är hemma.
Pappan roar sig.
I Helsingfors och Tallin.
Vera roar sig.
Hos Farmor.
Mamman oroar sig.
Tio dagar.
Utan kortison.
Har satt sina spår.
Två gånger.
Har mamman inte stått ut.
Smörjt i alla fall.
Lägger inte ut bilder nu.
Vill inte påminnas om hur han ser ut.
Värre än nånsin.
Ovissheten.
I snart två månader.
Oron dom senaste dagarna.
När snart hela pojken är täckt.
Av fläckar.
Svårt att sova har han.
Vaknar och skriker länge.
Drar sig i kläderna.
Att inte veta.
Är tungt.
Att inte veta om det kliar.
Fast det verkar som det ibland.
Att inte veta om det gör ont.
Fast det verkar som det ibland när man smörjer.
Att inte veta om lite feber.
Är kopplat till huden.
Att inte veta om han kommer att blir frisk.
Ska han alltid se ut så här.
Att inte veta om det är farligt.
Fast fyra läkare har sagt att det inte är det.
Finns mammans oro där ändå.
I magen.
Hur ser hudcancer egentligen ut.
Kan psoriasis sprida sig så fort.
På torsdag har vi tid hos privat hudläkare.
Väntan dit känns oändlig.
Oroväckande och tungt.
Känns också det här.

Älskade fynd.

Mamman passar på.
Ensam med Aron.
Loppis.
Nu gäller det att passa på.
När man har all tid i världen.
Och bara ett barn att hålla reda på.
Som dessutom sitter tyst och snäll.
I vagnen.
Även efter en timmes loppisrunda.
Till sist.
Tog dock orken slut.

Mamman misströstade inte för det.
Shoppade vidare lika glatt.
Sen skulle även maten inhandlas.
Stackars Aron fick väckas.
Kläs på och stoppas ner i kundvagn.
Lite halvtråkigt tyckte Aron.
Tuggade föstrött på ett müslipaket.
Tills mamman fick syn på den här.

Mamman tänkte mest på skoj.
Kolla reaktionen.
Kan inte annat beskrivas än som.
Kärlek vid första ögonkastet.

Vilken dag.
Mamman fick shoppa loss på loppis.
Uträttat en massa ärenden.
Sen njöt vi av god mat.
Sojakorv, vindruvor, glass.
Två matnjutare tillsammans.
Men inget var nog bättre.
Än en egen rosa borste.


Förälskelsen höll i sig.
Hela kvällen.

Pimping up the family.

Om en månad är det fest.
Mamman och pappan har fullt upp.
Varenda loppis genomsöks.
Varenda klädaffär med.
Till slut hamnar valet.
På en kombination.
Av gammalt och nytt.
Världens finaste Vera.
Blir om möjligt ännu finare.
I denna utstyrsel.

Världens finaste Aron.
Blir nog alldeles bedårande.
I sina första jeans.

Mamman och pappan.
Snyggast i stan.
Mamman ligger i hårdträning.
Pappan har köpt sig en kavaj.
Allt för att ära brudparet.

Detta är en fest.
Ett bröllop vi alla ser fram emot.
Skulle nästan kunna vara vårat eget.

Vår.

Till slut kom den även hit.
Snön är i stort sett helt borta.
Gungorna är upphängda på lekplatsen.
Mamman har grävt fram.
Sandlådan.


Så otroligt skönt.
Att inte behöva sätta på vinterkläder.
Så otroligt skönt.
Att båda barnen blivit stora nog.
Att roa sig själva på lekplatsen.
Att njuta av att vara utomhus.

Som det njöts.
Vindruvor, riskakor, majspuffar.
Lyckan att få äta ute.
Inredningstidning.
Lyckan att få läsa ute.
Utan tjocka vantar.

Vår.
Var det även här.
Mamman kan inte låta bli.
Att åka hit.
Tänka en stund.
Att här skulle man kunna bo.

Är kanske inte så smart.
Att köpa tomt.
Som arbetslös.
Med framtiden oviss.
Men om tomten är precis det man vill ha.
Om den är billig.
Om den inte behöver bebyggas.
Förrän inom tre år av köpet.
Inom tre år måste ju mamman fått jobb.
Tycker man.
Tänk om nån annan hinner före.
Tänk att ha denna utsikten.
Från köksfönstret.

Svärmorsdrömmen.

Aron älskar att städa.
På allvar.
Älskar det.
Nämner man damsugaren.
Går han fram till städskåpet och plockar ut den.
Sen uppmanar han mamman eller pappan.
Att dammsuga.
Blir hysterisk.
Om ingen sätter på den.
När mamman och pappan är för lata.
Tar han saken i egna händer.

Sopborsten och moppen går också bra.

Aron städar hela tiden.
Det första han gör på morgonen.
Efter att han väckt Vera.
Är att gå fram till städskåpet.
Ta ut det som känns bäst.
Sen städar han hela dagen.
I omgångar.
Det händer att han blir distraherad.
Av Vera som leker.
Avbruten.
Av mamman som tycker det är dags att gå ut.


Aron städar överallt.
Råkar han få syn på en damsugare.
Sopborste eller liknande.
Hemma hos någon annan.
Skäms han inte för att snygga till lite grann.
Det är nog inte alltid helt lätt.

Att vara städfreak.
I denna familjen.
Aron städar inte bara ofta.
Och med glädje.
Han är noggrann också.
Ingen plats är för svår att komma åt.
Skulle badrumsdörren råka stå öppen.
Är han genast där med borsten.
Eller dammsugaren.

Tänk vilken resurs.
Han blir när han blir lite äldre.
Mamman och pappan är mycket nöjda.
En svärmorsdröm blir han säkert.
Sätter man en svamp eller trasa.
I handen på pojken.
Börjar han genast torka.
Golv, möbler, väggar.
Mammans tår.
Men inte nog med det.
Han tvättar också.
Lägger in tvätten.
Drar ut luckan för tvättmedel.
Trycker på knappen.
Ibland lite för många gånger.

Charmen är det ju heller inget fel på.

Leka utan leksaker.

Våran dotter.
Har världens bästa fantasi.
Hon skulle knappast behöva.
Leksaker alls.
Finns inga leksaker i närheten.
Leker hon med det som finns till hands.

En klar favorit.
Är mammans verktygslåda.
Så mycket att plocka med.
Så många verktyg.
Som bildar en familj.
Med alldeles egna platser.
Att sova på.


En vanlig pärm.
Förvandlar Vera.
Till en lekpark.
Där fingrarna kan åka rutschkana.
Eller gömma sig.

Mat är intressantare så här.
Än när den ska stoppas i munnen.
Här satt hon i en halvtimme.
Byggde torn.
Flyttade om.
Lade i storleksordning.
Lekte familj.

Leksaker.
Kan man göra av ingenting.
Allt går att leka med.
Vera skulle nog kunna slänga.
De flesta leksaker hon har.
Men böckerna.
Dom kan hon nog inte leva utan.

Släktsöndag.

Idag både fick vi och gick vi.
På besök.
Farfar och Virva kom förbi en sväng.
Efter ett besök på motorcykelmässan.
Farfar fick nåt att fundera på.
Glöm det, sa Virva.
Sen tog mamman fram.
Pärmen med titeln.
Husdrömmar.
Finns ingen bättre att drömma med.
Än dessa två.
Realister och drömmare i ett.
Med erfarenhet och kunskap.
Vera tyckte att det pratades för mycket.
Lyckades till slut få farfar att leka.
Aron kunde nog inte förstå.
Varför mamman och Virva for runt i köket.
Med tumstock och planlösningar.
Men är det någon som älskar att planera.
Lika mycket som mamman.
Så är det Virva.
Så nu är kökets planlösning.
I stort sett färdigplanerad.
Givetvis helt fullkomlig.
Både när det gäller stil och funktion.
Nu ska det bara skaffas tomt också.

Nej, då var det nog roligare.
Att gå på besök.
Tyckte barnen.
Inte vilket besök som helst.
20-års kalas.
Pappans yngsta kusin.
Där hade alla hennes gamla leksaker.
Letats fram.
Dammats av.
Till barnens stora glädje.

Det fanns något för båda.
En kombinerad bil och telefon.
Till nån som kan göra flera saker samtidigt.

Djur till en djurpark.
Och framför allt.
Någon som kom.
Så fort Vera ropade.
Nu leker vi.

Att det dessutom bjöds på.
Gudomlig mangotårta.
Var en smaskig bonus.