Det finns utmaningar.
Sen finns det Aron.
Just nu.
En ganska stor utmaning.
Pojken klättrar.
Står stolarna intill bordet.
Drar han bara ut dom.
Eller kryper under.
Klättrar underifrån.
Finns inga ställen.
Där han inte kommer upp.
Finns ingen snabbare.
Än denna lilla pojk.
Utmanar sig själv.
Så nöjd med sina bestigningar.
Utmanar mamman.
Som är så trött på att ha.
Hjärtat i halsgropen.
Mamman har ibland annat att göra.
Än att rusa efter Aron.
Som steppar på köksbordet.
Därför hålls köksdörren stängd.
Och toadörren.
Annars klättrar han upp på toaletten och spolar.
Och sovrumsdörren.
Annars klättrar han upp på skrivbordsstolen.
Drar i sladdar.
Trycker på knappar.
Eller upp i mammans och pappans säng.
Rullar sen runt.
Utan vett och sans.
Spjälsängen.
Måste snart bytas ut.
Hans korta ben drar sig över kanten.
Spjärn och spänst.
Är väl trevliga egenskaper.
När barnen är äldre.
måndag 26 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vide och Aron kan ju tävla om vem som kan klättra högst, farligast eller snabbast när ni kommer hit. Det tycker de säkert är jätteroligt! :-)
SvaraRaderaHihi, spjärn och spänst:) tycker han ser balanserad ut, jag:)
SvaraRaderaDu har fått en award av mig. Kram
När ni ändå är igång och renoverar kan ni väl bygga en klättervägg och ett madrasserat rum så släpper vi loss dom där...
SvaraRadera