Käsittömättömyydessänsäkään.

Det är inget skämt.
Så här ser det ut.
Finska språket.
Käsittömättömyydessänsäkään.
Betyder ungefär.
I sin obegriplighet.
Ordet sammanfattar ganska bra.
Mammans framgångar i finska språket.
Varje torsdag får hon bekräftat.
Det finska språkets obegriplighet.


Detta är mammans finskabok.
Denna sidan beskriver en ny del av grammatiken.
Den gulmarkerade delen visar själva regeln.
Resten av sidan ägnas åt undantagen.
Mamman gör flitigt sina läxor varje vecka.
Pappan rättar dom.
Ibland har mamman skrivit fel.
Lusläser boken för att förstå vari felet bestod.
Hittar ingen förklaring.
Kommer till kursen och frågar läraren som svarar.
Det är ett undantag.
Detta händer nästan varje lektion.
Undantagen i det finska språket.
Är fler än reglerna.
I alla fall upplever mamman det så.
Får bekräftat av andra.
Att det är ett av världens svåraste språk att lära sig.
Läste om en svensk journalist.
Som kunde engelska, tyska, franska, ryska, tjeckiska, kinesiska och finska.
Finska var helt klart svårast att lära sig.
Det känns tryggt att veta.
Att det inte är mamman som är korkad.
Det finns 15 kasus i finskan.
I varje mening finns det ord som alla påverkar varandra.
Tror man att man kan säga en mening.
Och skulle vilja lägga till ett litet ord.
Är det antagligen helt kört.
Kanske verbet gör att det blir partitiv.
Eller måste följas av en viss ändelse.
Eller blir ett substantiv i ny form.
Och därmed måste böjas som ett sådant.
Finnarna säger också fel.
Tröstar läraren.
Känns inte lättare för det.
Nu är det frågan hur man gör.
Är det effektivast att lyssna, prata och strunta i grammatiken.
Försöka lära sig hur språket låter.
Eller bör grammatiken sitta från början.
Just nu tränar mamman mest finska.
När pappans hemtentor i socialt arbete skall skrivas.
Universitetsfinskan är lite klurig.
För både mamman och pappan.