Med vem hon skulle prata vad.
Två mammor.
En pappa.
Fyra barn.
Fyra språk.
Jo, förklarade mamman.
Med pojken ska du prata finska.
Men han pratar ett annat språk.
Med sin mamma.
Och mamman.
Pratar ett annat språk.
Med hans mamma.
Svenska, finska, tyska, engelska.
Blandas friskt.
Förklaringarna var dock överflödiga.
När blygheten släppt.
Behöver barnen inget språk alls.
Alla vet ändå.
När det är dags att hoppa på madrassen.
Banka på fönstret.
Slänga sig ner.
Springa runt runt.
Aron hängde inte alltid med.
I det enorma tempo Vera och Jonas höll.
Inte Loris heller.
Vera vill aldrig åka hem.Hon ville bara springa, hoppa och brottas.
Med sin nyfunna vän.
Trots att dom blev osams.
Om vem som skulle leka med bebisleksaken.
Trots att dom ibland inte pratade samma språk.
Det gjorde liksom ingenting.
Nästa gång ska vi stanna hela dan.
Bestämde Vera.
Alla språkbarriärer.Vuxna oroar sig för.
Existerar inte hos barnen.
Men bebisen då.
Undrar Vera.
Vilken språk pratar han.
Bebisspråk.Svarar mamman.
För att ännu mer komplicera saken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar