Att som utbildad social arbetare.
Tillhör man medelklassen.
Men som arbetslös social arbetare då.
Med en låginkomsttagare till sambo.
Vad tillhör man då.
Inte dom som köper meandi kläder på hemmavisningar i alla fall.
Inte heller dom som köper begagnade meandi kläder på tradera.
Det ligger liksom utanför.
Budgeten.
Kanske också utanför.
Intresset.
För hur lycklig blir man av att lägga 280 spänn.
På en t-shirt i storlek 80.
Som dagen efter fläckas ner.
Idag var mamman och Aron på meandi visning.
Tillsammans med 7 andra.
Hemmamammor.
Hemmafruar.
Mamman kände sig inte hemma.
Klasstillhörighet i all ära.
Handlar om så mycket mer än benämningen.
Det handlar om att förstå att man lever.
I helt olika verkligheter.
Med helt olika förutsättningar.
Och i vissa fall helt olika ambitioner.
Mamman har inte ambitionen.
Att kunna klä sina kläder i dyra märken.
Mamman vill bara ha ett jobb hon trivs med.
Pengar till det nödvändigaste.
Vad nu det är.
Aron tyckte att kläderna var onödiga.
Desto nödvändigare var alla leksaker.
Och alla roliga barn.Som ville ha samma leksaker.
Och alla knappar.Lådor och skåp.
En glänsade bit golv vid kakelugnen.
Mamman var glad.När det var över.
Väldigt glad att inte Vera följde med.
Hade inte varit roligt.
Att förklara.
Att alla andra barn får välja fina kläder.
Men inte hon.
Hoppas att jag inte låter dryg nu, men glöm inte att det oftast handlar om prioriteringar. Kanske hade någon av mammorna som köpte tröja inte råd att gå på loppis lika många som du?
SvaraRaderade flesta av mammorna igår har nog råd. Och mest handlade det nog om livsstilen. att vara hemma 6 år med sina barn utan ambitionen att jobba. det passar liksom inte mig.
SvaraRaderaOch nu vi har mindre pengar än vi någonsin haft i våra liv och dessutom två småbarn så blir det så uppenbart att skillnaderna är stora mellan att kunna ta med barnen på en massa dyra aktiviteter och köpa dyra kläder och att räkna dagarna tills månaden är slut. Men vi klarar oss och vi har möjlighet att prioritera bort saker, och spara en liten slant varje månad och kanske kunna köpa nåt vi verkligen vill ha nån gång ibland. inget ont om mammorna igår, jag kände bara att jag inte passade in.
Jag blir alltid shoppinggalen på sådana partyn (inte för jag blir bjuden på några) och struntar helt i budgeten och shoppar på. Sedan när grejorna kommer känns det inte alls lika bra att punga ut med en massa pengar.
SvaraRaderaVisst handlar det om prioriteringar, men inte tusan vill man prioritera sånt "fjanteri" som svindyra kläder till barn som inte bryr sig?
SvaraRaderaJag går hyfsat ofta på såna där partyn och handlar nästan aldrig. Jag är för snål:-) Men jag gillar fikat som brukar ingå:-) Min "bästis" säljer ju BLINGO -ekologiska kläder och där har jag handlat lite framförallt till mig själv och jag brukar vänta på rean;-) MEN just meandi har ett par smått fantastska byxor med canvasförstärkning. Jag har köpt 2 par billigt på tradera (1 par slitna, 1 par nya med fel storleksmärkning). Kanske lyckas jag hitta några schyssta såna på tradera till dina vilda ungar?