Äntligen.
Hade mamman bakat.
Något som alla tyckte om.
Något som den kräsnaste av småtjejer.
Slukade med god aptit.
Kanske har sockersuget kommit med åldern.
Eller kanske varierar det.
Från dag till dag.
Som hos pappan.
Mammans är konstant.
Så verkar det också vara.
Med sonen.
Tur att dom var små.
Då kan man äta desto fler.
onsdag 17 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Semlor går alltid ner...
SvaraRaderaMmmm. Fina bilder också!
SvaraRadera