Den stora lillebrodern

Han ville väl inte vara sämre han.
Krånglar syrran gör jag det med.
Tänkte lillebrodern.
På BB verkade amningen fungera perfekt.
Efter ett par veckor hördes ett märkligt ljud.
Smack. Smack. Slurp.
Det lät ganska mysigt.
Men mamman och pappan visste att det betydde ett dåligt grepp.
Pojken snuttade.
Precis som storasystern hade gjort.
Då fick vi rådet att amma så här.

Sen fick han snutta hur mycket han ville.
Han fick i sig mjölken i alla fall.
Måste säga att det var ett oerhört bekvämt sätt att amma på.
Dock ej så smidigt om man var ute på stan.
Men det var vi ganska sällan.
Han åt på sitt sätt.
Och gick upp bra i vikt.
Det dög för oss.

Sen blev det smakportiner.
Har hittills funkar väldigt bra.
Peppar. Peppar.
Och gröten funkar.
Han äter dubbelt så stora portioner som Vera.
Det känns väldigt skönt.

Amningen börjar bli impopulär.
Han försöker krypa iväg.
Äter lite.
Tittar upp på mamman.
Tittar på bröstvårtan.
Övar pincettgreppet.
På bröstvårtan.
Drar lite.
Äter lite.
Biter lite.
Skrattar åt bröstvårtan lite.
Snart vill mamman ha brösten för sig själv.

Denna gången är vi väl förberedda.
På eventuellt krångel.
Han får hårt motstånd om han försöker.
Mamman och pappan är härdade.
Och stressar inte längre över mat.
Nu får dom äta som dom äter.
Båda två.