Varför det?

Det är ju bra att man är vetgirig.
Men för den som antas sitta inne med kunskapen kan det bli lite påfrestande.

Idag har mamman svarat på 183 frågor.

Det allra flesta lydde: Varför det?
Vera frågar det i all oändlighet.
Mamman svarar bäst hon kan.
Jag vet inte.
Svarar mamman ganska ofta.
Det bara är så.
Händer det också att hon säger.
Inte så pedagogiskt kanske.

Det börjar oftast okomplicerat.
"Vad gör pappa på jobbet?"
Han tar han om sjuka barn.
"Varför det?"
För att han jobbar på ett sjuhus.
"Varför det?"
För att han vill det.
"Vad gör han med barnen?"
Han leker med dom, hjälper dom att skriva och läsa, ger dom mat.
"Varför det?"
För att dom behöver hjälp med det.
"Varför det?"
För att dom är sjuka.
"Varför det?"

Det är ingen idé att låtsas att man inte hör. Frågan upprepas tills den fått ett svar.
"Var bor grodan?"
Den bor här i skogen.
"Varför det?"
Alla djur bor i skogen.
"Varför det?"

Många av frågorna har ren praktisk karaktär.
"Får jag går ner från stolen?"
"Får jag ta med pippi ut?"
"Får jag stå på Aron?"

Ibland kommer stora frågor från ingenstans.
"Älskar du pappa?"
Ja, jag älskar pappa.
"Älskar du mig?"
Ja.
"Älskar du krokodilen?"

Alla frågor får inte svar.