Finnsmakaren

Det är helt naturligt att vara lite skeptisk i början.










Aron har alltid skrockat lite grann när han fått en sked med d-vitamindroppar.
Därför tänkte mamman och pappan att det kommer nog att gå som smort det här med maten.

Sen fick han lite potatis.
Inte så kul.
Kväljningar.
Fick inte ner det.
Ut med skiten bara.

Sen fick han lite morot som mamman kokat och pressat i vitlökspressen.
Det fastnade i halsen.
Mamman har gått första hjälpen kurs.
Upp och ner med ungen bara.
Då andades han igen.

Sen provade mamman att ge lite köpt fruktpuré.
Då gick det.
Han svalde.










En sån enorm lättnad.
Sen blev det köpepuré ett tag. Potatis. Blomkål. Morot.
Sen gjorde mamman egen brocoolipuré.
Gick som smort.
Sen avocado. Mums.
Banan. Oh my God, MUMS.
Kiwi. Mums.













Lite smörgåsrån.
Märkligt men gott.
Imorgon provar vi gröten.
Åh så skönt tycker mamman.
Kanske kan slippa nattamningen snart.

Kanske mamman är lite väl ivrig.
Ska man verkligen ge honom avocado, päron, kiwi, banan, broccoli och majs.
På samma dag.
Men han sitter ju där i stolen och suktar.
Alla andra äter ju.

Har man haft en matvägrare i familjen är man glad om man slipper en till.











Än så länge ser det bra ut.
Mums.