Helt plötsligt börjar han prata.
Dadadadada.
Han rullar på mamman.
Sen sparkar han pappan i ryggen.
Sen ler han mot oss.
Då är det bara att bita ihop.Att inse att det är dags att gå upp.
Han somnar inte om igen.
Trots att man tvingar in nappen.
Vaggar honom på rummpan.
Lägger honom i sovställning gång på gång.
Lite jobbigt är det ju när klockan är 6.25.
Lite jobbigt även klockan 7.35.
Lite jobbigt att inte sova hela natten.
Vera sover hela natten.
I sin egen säng.
I sitt rum.
Sen kommer hon smygande på morgonen.
Var är Aron, frågor hon.
Det har hon gjort varje morgon sen vi kom hem från BB.
Ibland måste vi väcka henne.Jag vill till kudden, säger hon.
Eller NEEEEEEJJJ!
Ofta känns det så på morgonen. För mamman och pappan i alla fall.
Sen dricker vi lite kaffe och lite te och sen känns det lite bättre.
Förstår att det kan vara lite jobbigt ibland men det låter så otroligt gulligt med ett rullande, krypande barn.
SvaraRaderaBarnet här ligger mest och sparkar och vevar så att hela sängen hoppar. Som i Exorcisten.
Jag minns ett par föräldrar som väckte sin dotter framåt halvniotiden på morgonen redan i tidig bebisålder. Tycker faktiskt att det här är rätt åt er. Förresten är han ju en solstråle!
SvaraRadera