Gud vad han krånglar.
Tänkte mamman.
Trots att förkylningen var över har han inte velat äta.
Den lilla pojken.
Skriker vid matbordet.
Kastar huvudet bakåt i protest.
Nu blir han som systern.
Tänkte mamman.
Vi ringde BVC.
Hur mycket får han krångla innan vi behöver väga honom.
Vänta ett tag till tyckte dom.
Kan vara öroninflammation.
Kan vara utvecklingsfas.
Kan vara tänder på gång.
Knappast.
Sa pappan och mamman.
Vera var 1 år och 4 mån när första tanden tittade fram.
Sen stack mamman in fingret.
I pojkens mun.
Mest för skoj skull.
Då kände hon den.
Det lilla riskornet till tand.
Helt ofattbart.
Nu vet vi, lilla gubben.
Varför du krånglat så.
Nu vet vi, älskade lilla skrutten.
Förlåt att vi suckat så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar