Hyvin Menee - Det går bra

Så heter boken till finskakursen.
Och det gick faktiskt bra.
Det var ca 20 personer.
Mamman var inte sämst.
Inte bäst heller.
Men det kan man ju sträva efter att bli.

Några hade bott här länge.
Några kortare tid än mamman.
Språkkunskaperna varierade mycket.
Det fanns många som verkade trevliga.

En som verkade otrevlig.
Lärarinnan.
Tyst och kall och finsk stod hon där när alla gick in.
Hälsade knappt.
Prestentationsövningen gick bra.
Lärarinnan frågade alla som uppgett att dom hade finska män eller sambos om de pratade finska med dom hemma.
Mamman svarade nja.
Då får du börja med det nu, sa lärarinnan.
En annan kvinna svarade nej.
Dom pratade engelska hemma hos henne för hon ville inte att hennes barn ska ha finska som första språk.
Lärarinnan sa att när man bor i Finland ska man prata finska.
Så det för ni börja med nu.
Hon lät mycket förmanande.
Och sådär lagom smårasistisk som man tydligen får vara.
Det blev så tydligt då.
Att det inte handlar om ett vänskapligt kulturutbyte.
Här handlar det om assimilering.
Inget annat.

Lärarinnan sa även usch och fy.
När en bulgar berättade att han jobbar som tatuerare.
Mamman tänker sätta dit henne.
Lärarinnan.
När bara finska funkar lite bättre.

Innan dess längtar hon till nästa vecka.
Då ska hon få lära sig mer om partitiv.
Och få fnissa med 10 kineser som är klassens clowner.
Kanske prata lite med nån av engelsmännen som verkade trevliga.
Kanske få ventilera lite.
Om hur det kan vara som invandrare i detta kyliga land.
Inte alltid man känner sig välkommen.
Ens som skandinav.
För här i Finland pratar man finska.
Gör man inte det syns man inte.
Finns man inte.